VÄGLEDD ATT GÖRA SLUT
Ni har kanske läst mitt föregående inlägg om att jag pratat med en superbegåvad medial vägledare som heter Christine Pavlina. Hon framförde mycket från mina andliga guider som handlade om att jag borde göra slut med Kashan (eller borde gjort för länge sen) och att jag verkligen mådde dåligt i relationen och skulle få så mycket stöd från mina andliga guider om jag bara ta mig ur detta. Hon sa så mycket saker som träffade mig rakt i hjärtat. Antagligen eftersom de kom direkt från mina guider och de kan mig ut och innan. Det som tog hårdast var att mina andliga guider var bekymrade över mig för att jag drar till mig negativa väsen - p.g.a. Kashan. Han får mig att må så dåligt att jag hamnar på samma nivå som negativa väsen. Jag är livrädd för dem så de vill jag absolut inte ha i närheten! Jag behövde absolut göra något åt saken...
GJORDE SLUT!
Måndagen den 18 januari gjorde jag slut med Kashan. Min kompis (vill inte säga namn), hade sovit över hos mig sedan lördagen och han avskydde det och blev ganska elak. Hon pushade mig då att göra slut med honom för att det skulle vara det bästa. Jag gjorde då slut med honom vid kanske 17-tiden. Jag sa till honom att det inte fungerade längre och han trodde först att jag skojade, men sen insåg han att jag menade allvar. Jag sa till Kashan att jag och min kompis skulle gå till centrum och jag ville att han skulle vara borta innan vi kom hem. Han grät och ville absolut inte detta, även jag grät för det var ju egentligen inte mitt beslut utan min kompis som hade pushat mig.
Vi gick i alla fall hemifrån och han sms:ade och ringde som en galning. Till slut så svarade jag när vi var inne på MatDax och jag höll fast vid mitt ord att jag ville ha ut honom, men han bad mig sluta och bli normal. Sen tog min kompis luren och tjafsade med honom. När vi skulle gå från MatDax fick min kompis idéen att vi kunde ringa till min storebror och be honom hjälpa oss att kasta ut Kashan eftersom vi inte visste om han skulle bli våldsam. Jag ville inte ringa så hon ringde åt mig. Jag stod åt sidan och bara grät. Sen kom hon till mig och sa att min storebror skulle komma och hämta upp oss på en gång i centrum. Jag bara grät och skrek "vad är det som händer?! Jag vill inte detta?!" och hon kramade mig och sa att det skulle bli bra...
Vi hoppade sen in i min storebrors bil och han parkerade. Jag och min kompis satt kvar i bilen medan han gick upp. Det var sviiinkallt i bilen och jag frös som bara den! Det tog 40 min innan min storebror kom tillbaka och sa att Kashan var borta. Vi gick upp och jag kände mig helt uttömd. Jag tog ett varmt bad och allt kändes så konstigt. Jag hade gjort det rätta, men ändå kände jag ingen lättnad.
På kvällen fick jag sms från Kashans kompis (vill inte säga namn). Han ville prata med mig om vad som hänt för Kashan var tydligen hos honom, men ville inte prata om vad som hänt. Jag förklarade då varför jag gjort slut. Jag berättade hur elak Kashan varit med mig. Kallat mig både det ena och det andra, tvingat göra mig hushållsysslor, aldrig gick ut med mig för att han skämdes över att gå med en "hora" som jag och massa mer... Kashans kompis blev riktigt chockad och sa "neej är det sant... För det låter inte som Kashan" och jag ba "jag vet att det inte låter som Kashan men det är sant" Jag berättade även för kompisen att jag hade också gjort fel, jag har varit otrogen några gånger, men att Kashan alltid fick valet att förlåta mig eller bryta upp.
Kashans kompis skulle snacka med Kashan så vi la på och då skickade jag screenshots på vad Kashan skrivit till mig. Jag ville att kompisen skulle tro på mig och få se med egna ögon vad jag blev kallad. Kompisen blev riiiiktigt förbannad! Han ringde senare upp mig och vi snackade mer. Han hade gett Kashan värsta utskällningen och ville att jag och Kashan skulle försöka träffas och tala ut om allt så att vi kunde fortsätta relationen. Jag höll dock fast vid att det inte skulle ske... Kompisen frågade då om jag kunde tänka mig att träffa honom istället. Så vi bestämde träff dagen efter.
BLEV SAMS...
Jag och min kompis som fortfarande "bodde" hos mig åkte tillsammans till Kallhäll dagen efter och mötte upp Kashans kompis. Vi gick till ett fik och vi la lite tarotkort först. Därefter började vi prata om allt. Jag sa att jag inte kunde tänka mig att ta tillbaka Kashan, men Kashans kompis insisterade på att Kashan var super ledsen och verkligen insett vad han gjort mot mig... Kashan kom till fiket lite senare då kompisen ringde honom och bad honom komma - mot min vilja. Jag och Kashan satt då och pratade en stund och han verkade faktiskt uppriktigt ledsen. Vi gick faktiskt och höll varandras händer på väg från fiket. Ändå så bestämde jag ingen fortsättning på relationen därifrån så han sov hos sin kompis ännu en natt och jag och min kompis åkte hem till mig.
Jag tänkte länge på hur jag skulle göra, men bestämde mig sen för att ge honom en absolut sista chans. Då skulle han fan få ändra på sig också! Minsta grej och han skulle åka ut... Så dagen efter, alltså onsdagen den 20 januari, tog jag tillbaka honom - vilket många undrade hur fan jag tänkte när jag fattade det beslutet. Men jag kände att det avslutet som hade varit inte var ett riktigt avslut. Det kändes fel och måste därmed ha varit fel.
Vår relation var helt perfekt enligt mig därefter. Han blev precis så som jag ville att han skulle vara. Det höll i sig i ca 2,5 månad tror jag. Sen började dragen långsamt komma igen. Att han ogillade att jag träffade kompisar, att jag var ute överhuvudtaget o.s.v. Men jag tänkte att jag kanske bara var paranoid och tänkte inte mer på det.
PERMANENT AVSLUT!!!
Sen i maj när jag hade jobbat på tryckeriet så behövde jag fylla på mitt SL kort en dag så jag gjorde det på Pressbyrån vid spärrarna. Jag och kassören föll verkligen för varandra så jag gick dit till honom igen dagen efter bara för att få snacka lite mer med honom. Den dagen bytte vi nummer och därefter sms:ade vi varandra så mycket vi kunde. (OBS! Mer om mig och denna killen, samt detaljer om hur vi träffades, kommer i ett kommande inlägg :-* )
Jag berättade att jag hade en partner från Pakistan och kassören berättade att han också var därifrån. Men jag lättade mitt hjärta för honom och berättade hur jobbigt jag hade det med Kashan. Kassören förstod precis vad jag menade och tyckte synd om mig. Samtidigt som vi talade ut om min jobbiga livssituation så föll vi för varandra. Så fort jag och Kashan inte var med varandra så sms:ade jag kassören.
Det gjorde jag även sent på kvällen den 19 maj, det var bara det att Kashan kom helt plötligt och jag hann inte radera min och kassörens chatt innan Kashan kom till mig och kände på sig att jag gjorde något fel. Han satt länge och försökte få min mobil och se vad jag höll på med, men jag satte mig på den. Det där höll på lääänge... Minst 30 min.
Till slut gav han upp och gick på toa och sen till sängen. Då raderade jag chatten och gick och la mig. Kashan frågade om jag hade någon annan och ville göra slut. Jag orkade inte med allt längre och det känns ju inte bra heller att vara i en relation om man egentligen vill vara med någon annan. Så jag sa ärligt att jag ville göra slut och att jag hade hittat någon annan.
Vi sov sen och på morgonen frågade Kashan mig igen, men jag höll fast vid mitt ord. Vi båda grät, men jag visste att jag gjorde det rätta. Han sa att hans familj var jätteledsna och äldsta systern hade gråtit... Han packade i alla fall sina saker, duschade och resten som var kvar fick jag kasta sa han. Det var väldigt mycket saker som han hade faktiskt. Två av hans kompisar fick komma och hjälpa honom (men från porten så jag såg dem aldrig).
Kashan var borta redan innan mamma kom hem, men han kom sen och bara lämnade nycklarna så då fick han och mamma också ett avslut. Hon grät också. Vi alla var ledsna, men detta var nödvändigt faktiskt. Jag var livrädd för honom ibland, annars fick jag ALLTID ont i magen när jag hörde honom komma hem på kvällen. Det är ett starkt tecken på att något är på tok alldeles för FEL!
Nu, 4 veckor efter att jag slängt ut Kashan, känner jag bara lättnad. Att bryta upp med honom är det bästa jag gjort! Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Det känns helt fantastiskt faktiskt! Men självklart känner jag att det är synd att det inte fungerade för relationen var ju lång, ända sen januari 2010, men vi lärde känna varandra i november 2008. Men jag kunde inte skada mig själv mer genom att vara i en sådan negativ och smärtsam relation som isolerar och kontrollerar mig. Nu fick det vara nog!
2010 (första bilden på oss) |
2016 |