Efter förlossningen ☺♥

(OBS! Skrivit detta inlägg så långt efter det faktiskt inträffat så det har varit lite svårt att minnas exakt vad som hänt, men jag har gjort mitt bästa ☺)

Samma kväll som FL
ONSDAG

När vi hade kommit till vårt hotellrum med vår lilla flicka och blivit lämnade där av barnmorskan så kändes allt så sjukt surrealistiskt. Vår lilla flicka hade verkligen äntligen kommit ut. Nu var vi föräldrar! Det var verkligen svårt att smälta... Min mobil hade dött under förlossningen och att ladda den var det sista jag tänkte på just då. Men nu när värkarna var över och jag mådde bra så var det första jag gjorde att ladda mobilen. Jag skrev till mamma att vi var på patienthotellet och vilket rum vi hade så att hon kunde komma förbi. Hon skrev att hon skulle komma tillsammans med min mormor (som nu blev gammelmormor), min storebror (som nu blev morbror) samt hans (då) blivande fru :-D ♥

Shamoon fick kontakta pastorn från Hallundakyrkan också. Vi skulle nämligen haft honom på middag den dagen. När vi kommit in på förlossningen på morgonen försökte Shamoon ringa till honom, men han hade inte svarat. Pastorn ringde sen tillbaka vid ca 11-tiden, men då ville inte Shamoon svara för jag stod och skrek av värkarna - och pastorn visste inte ens att jag var gravid haha :-P Snacka om vilken chock han måste ha fått haha. Okej, han förstod att Shamoon ville ändra planerna när han hade fått ett missat samtal av honom, men absolut inte p.g.a. att han var på förlossningen för att ha blivit pappa haha. Pastorn ville gärna komma förbi och hälsa på nykomlingen när han fick höra att vi fått barn, så vi berättade för honom vilket rum vi hade och väntade in honom också ;-) ♥

Det knackade så småning om på dörren och då hade mamma kommit med de andra. Jag öppnade med lillan i famnen och såklart fick mamma hålla först ♥ Alla tyckte att hon var så liten och det var hon ^^, Lillan skickades runt från famn till famn och hon märkte knappt något. Bara sov lugnt hela tiden. Min storebror och hans (då) blivande fru konstaterade att detta var den yngsta person de någonsin träffat :-D Hon var ju endast ca 3 timmar gammal ♥

När de satt där och höll i lillan en stund var så knackade det på dörren igen. Det var pastorn. Han hade med sig en ros i kruka och en liten ask med 18k guldörhängen till Ellinor :-O ♥ Han fick också hålla i lillan och han sa något chockad att ingen i kyrkan hade märkt att jag varit gravid haha - vilket var meningen ;-P Jag hade dock endast varit där i kyrkan några få gånger och den senaste gången hade varit i januari när jag var i sjunde månaden. Jag försökte klä mig "smal" så att inte magen skulle synas. Det var några som tittade lite på mig, men eftersom de inte sett mig så mycket så visste de ju inte om jag kanske såg ut så eller om jag faktiskt var gravid ;-) Nu fick de svaret :-P (Vi ville inte berätta förrän bebisen var här ♥)

Pastorn läste lite ur Bibeln och bad en bön innan han senare gick. Därefter gick de andra så att vi kunde vila. Jag och Shamoon fick vara för oss själva då lite med vår lilla prinsessa och bara försöka landa i att hon hade kommit. Nu var vi en familj och allt skulle från och med då kretsa kring den lilla söta människan ♥ Vi väntade då in att Sareba skulle komma för hon skrev att hon skulle komma och hälsa på. Men hon kom inte förrän strax efter kl. 20:00.

Under tiden vi väntade på att Sareba skulle komma så passade jag på att ta en dusch medan Shamoon pratade i mobilen och det var lättare sagt än gjort, haha. Så fort jag drog av mig bindan så droppade ju blodet. Jag hann inte ens i duschen innan jag hade blodat ner golvet. Till slut fick jag inse att det bara var att skynda sig i så gott det gick. Jag kunde ju spola av golvet när jag väl kommit in i duschen :-) Det var superskönt att ta en dusch och jag passade på att kissa då - vilket barnmorskan tipsat om. Det sved lite grann för att jag hade fått några stygn precis intill urinöppningen, men inte så mycket tack vare att jag stod i duschen. Jag trodde att det skulle vara mycket värre faktiskt. När jag hade stått därinne ett bra tag och myst i värmen så insåg jag att det var lika bra att ta sig ut någon gång.

Bara att ta sig ur duschen var ett kapitel för sig. Så fort jag stängde av duschen så blev mina ben rödrandiga av blod som rann. Jag såg då till att jag hade trosa och binda redo på toalettlocket precis utanför duschen, spolade av benen igen och försökte skynda mig på med bindan. Misslyckades och fick göra ett nytt försök... Sådär höll det på ett tag :-P Man blöder ju inte direkt lite direkt efter en  förlossning... Hade inte Shamoon pratat i mobilen så hade jag ropat på honom och bett honom hjälpa mig, men nu ville jag inte störa. Till slut fick jag bara skynda mig så gott det gick och tog sen papper och torkade golvet med det.

Till slut blev klockan 20:00 och Sareba kom strax efter. Shamoon låg i sängen under tiden medan jag och Sareba satt i varsin fåtölj och jämförde våra förlossningar :-P Efter en liten stund så ringde rumstelefonen och det var barnmorskan som påminde mig om att det var dags för mig att försöka kissa för då hade det gått 4 timmar sedan jag blivit tappad på urin. Jag hade ju redan gjort det så jag väntade bara ett par min på att klockan skulle bli 20:30. Då var jag tvungen att gå till ett rum lite längre bort i en närliggande korridor för att tappas på urin igen för att se om jag lyckades tömma urinblåsan själv eller om jag hade fått en skada.

Jag såg verkligen inte fram emot det och framför allt ville jag inte ta av mig bindan eftersom jag visste att blodet skulle rinna som bara den. Men jag hade inget val. Det var bara att dra av sig allt nedertill och lägga upp benen. Barnmorskan sprutade först in bedövande Xylocaine och vi väntade någon minut. Sedan sa hon att jag bara skulle slappna av (hur lätt är det?!) och så förde hon in slangen. Därefter rann urinet ut och jag hoppades innerligt att det skulle vara en acceptabel mängd som kom ut, alltså så lite som möjligt. Lite panik fick jag när jag såg hur påsen fylldes mer och mer - MEN det var en tillåten mängd som rann ut. Så jag fick klä på mig igen och gå tillbaka till rummet. Skönt!

När jag kom tillbaka satt Sareba och Shamoon och snackade. Efter en liten stund gick Sareba och vi blev åter ensamma med vår lilla prinsessa. Alltså man kunde bara titta på henne och försöka smälta så gott det gick att vi var 3 nu. Tidigare på morgonen hade vi bara varit två - för att inte tala om ett år tidigare då vi endast hade varit en och en! :O Det var helt fantastiskt att hon var ute nu och jag hade överlevt förlossningen och kände mig som en riktig superkvinna :-D Jag är så himla smärtkänslig så att jag hade fött mitt barn utan epidural och dessutom utan att spricka fick mig verkligen att växa inombords ♥ Jag trodde absolut inte att jag skulle klara det så bra som jag gjorde för smärtan var totalt F-R-U-K-T-A-N-S-V-Ä-R-D!!! Tänk att en kropp kan överleva så mycket smärta ♥ Så starka vi är!

Närmare 22-tiden på kvällen gick Shamoon iväg en snabbis för att köpa något att äta och dricka. Sista tiden innan midnatt så var det bara att ta det lugnt och amma lilla. Det kom även en nattbarnmorska och presenterade sig när vi alla låg och myste i sängen och tittade på TV.  När hon gått och lillan somnat "för natten" och man fick egentid så skev jag ju runt till kompisar och så ☺ När även jag bestämde mig för att sova hade klockan redan blivit 02 på natten. Lillan hade vi lagt i den "bärväska" vi skulle bära hem henne i och sen ställt den mellan oss i sängen. ♥

Dagen efter FL
TORSDAG

Jag vaknade vid 8:30 av att Shamoon sa att Ellinor verkade hungrig, så det var bara att amma henne. Det var lite ovant att inte kunna sova ut, men jag var tacksam för att jag ändå hade fått sova 6 timmar :-D Vid 11-tiden fick vi ta blodprover på henne för att gulsoten låg lite högt och de ville se så att det inte hade gått in i blodet, utan höll sig ytligt i endast huden. Åh vad jag inte ville att min lilla sköra prinsessa skulle bli stucken :'( Hon var ju av den mindre modellen så hon hade ju extra små ådror så barnmorskan hade svårt att välja vilken hand att sticka i först. Sen valde hon höger hand och så sa hon att en av mig eller Shamoon fick ge Ellinor lite sockerlösning under tiden för att hon inte skulle känna så mycket smärta. Jag sa att Shamoon fick göra det så Ellinor sög på hans lillfinger och sa inte minsta lilla ljud under hela tiden barnmorskan höll på. Det tog ju en liten stund att få ut blod eftersom det är så små droppar som kommer åt gången på så små bebisar ♥ Så stolt mamma man var sen när det var klart och lillan hade varit så lugn.

1-2 timmar senare fick vi provsvaren och de såg bra ut och fick klartecken att åka hem följande dag efter att läkaren tittat på Ellinor :-D Med det glädjande beskeden myste vi fram till eftermiddagen då mamma kom och hälsade på igen, men nu med min farmor ♥

På kvällen när mamma och farmor gått och vi blev ensamma så bad jag Shamoon ringa upp nattbarnmorskan för att jag skulle amma. Det hade tjatats så om att jag skulle ringa någon gång när jag ammade så att någon barnmorska kunde titta på min amning om det såg bra ut. Jag tyckte att det kändes väldigt överdrivet, men tänkte att det var lika bra att ha det överstökat. När hon väl kom så sa hon på en gång att det såg jättebra ut och att det var tydligt att Ellinor fick i sig mjölk när hon drack för man hörde hennes klunkar så tydligt. Skönt, då var det klart!

Två dagar efter FL
FREDAG - dagen som terrordådet på Drottninggatan ägde rum!

Vi hade tid hos läkaren kl.9:20 för att kolla lillan och efter det skulle vi få åka hem om allt såg bra ut, men jag och Shamoon hade fått för oss att det var kl.9:30 och eftersom läkaren var i ett rum bara lite längre ner i korridoren så gick vi typ upp kl.9:20 :-P Barnmorskan ringde oss på rumstelefonen och undrade var vi var någonstans eftersom läkaren väntade på oss. Det blev till att slänga på sig kläder, ta lillan snabbt i famnen och småspringa. Så pinsamt! Men å andra sidan är det inte lätt att hålla kolla på saker när man är nyförlöst :-P

Väl hos läkaren så såg allt superbra ut. Hon var så duktig lilla plutten ♥ Läkaren frågade också om vi hade några frågor. Shamoon påpekade då att lillan nyser så mycket haha. Men läkaren lugnade då och sa att det är helt normalt för nyfödda att nysa mycket för att bli av med fostervatten som är kvar i luftvägarna. :)

När vi kommit tillbaka till hotellrummet så började vi packa ihop våra saker redo för att åka hem :-D Vi började även klä på lillan som hade fått varit klädslös sedan födseln för att få den där kroppskontakten som är ganska viktig. Jag tog med de minsta kläderna jag hade och undrade om de skulle passa - de var alldeles pösiga! Haha, vår lilla mini ♥ Plötsligt fick vi dock besök av en barnmorska som sa att vi får åka hem dagen efter. Vi var tvungna att stanna kvar ytterligare en natt för observation av gulsoten som tyvärr vänt och gått upp igen :-( Vilken besvikelse! Men samtidigt skönt att ha lillan under total uppsikt... ♥

Shamoon sa sen att han behövde hem en snabbis och fixa lite grejer samt tillaga köttet som vi skulle ha ätit med pastorn dagen då Ellinor föddes. Det hade legat i flera dagar nu i kylskåpet och höll på att bli gammalt. Motvilligt fick han väl åka hem då. Det var ganska ensamt att vara där själv på rummet, men nu kunde jag ju mysa med lillan ♥ Så fort hon somnade så försökte jag passa på att äta lite - men då vaknade hon alltid på en gång :-( Hon kände verkligen så fort man släppte henne :-P

När jag var där ensam så kom även en ny barnmorska och presentarade sig. Jag satt då i sängen och ammade och den här barnmorskan var en sån där jobbig en som skulle påpeka att jag ammade fel... Hon rättade till min hållning, grepp och allt och visade även en kortfilm om amning. Alla andra som sett mig amma på sjukhuset hade sagt att det såg jättebra ut när jag ammade och att det såg ut som att jag inte gjort annat. Så jag tyckte att den här barnmorskan jag nu fick var lite överdriven, men jag tackade ändå för hjälpen och tipsen -.-

På eftermiddagen så ringde Shamoon och sa att maten snart var klar och att han skulle åka tillbaka till oss på en gång då. Han frågade också om jag behövde något, men jag hade ju redan allt jag behövde kände jag då :) Efter ca en halvtimme så skrev Shamoon dock att tunnelbanan inte fungerade! :-O Jag kollade på SL:s hemsida för att se vad problemet var och det stod att ingen tunnelbana gick någonstans. När jag sen öppnade Expressen:s hemsida så fick jag ju läsa om terrorattacken :-(

Shamoon satte sig på blåbuss 172 mot Skarpnäck. Vi tänkte att han kunde ta pendeltåget - men den gick ju såklart inte heller. Han åkte vidare och gick av i Högdalen - men där fanns ju inget mer än andra bussar och tunnelbana. Till slut åkte ju inga färdmedel. Han försökte ringa efter taxi, men de kunde ju inte heller åka. När vi insåg att han var fast där och inte kom någonstans så tänkte vi att han kunde gå upp till min storebror och Linnéa som bor där, men ingen av dem var hemma - och de var också fast :-(

Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna längre p.g.a. alla hormoner. Jag höll lillan i famnen och bara brast ut i tårar. Det kändes så hopplöst och jag var så arg! Jag och Ellinor behövde ju hans närhet och jag tyckte så synd om honom som såklart ville till oss :'( Han fick stå där i några timmar innan han till slut fick tag på en svarttaxi. Det blev svindrt, men han kom fram till oss i alla fall :-(

När vi alla var samlade så fikade vi och myste med vår lilla prinsessa. På kvällen sen vid 21-tiden så skulle Ellinor vägas och eftersom gulsoten hade gått upp så skulle ett nytt blodprov tas. Denna gång var det den där barnmorskan som inte tyckte att jag ammade korrekt som skulle ta blodprov. Ellinor grät som en stucken gris så fort vi kom in i rummet den här gången så jag skulle amma henne lugn. Återigen la sig barnmorskan i mitt sätt att amma på och ändrade på mig och Ellinor - vilket gjorde att Ellinor grät ännu mer precis som en stucken gris. Efter en stund tröttnade jag och sa att jag måste få amma på mitt sätt, men då sa barnmorskan lite spydigt att jag fick göra det om jag ville, men att Ellinor inte får något bra tag då -.- Shamoon föreslog då att Ellinor kunde få suga på hans lillfinger sådär som förra gången, men den här barnmorskan tillät inte det. Hon sa att mammas mjölk är ju mycket bättre, det är ju det bästa för bebisen - JA det förstår väl vi också, men det gäller ju bara tillfälligt, sen ammar jag ju henne hela dagarna! >:-@

Till slut så stack barnmorskan Ellinor i alla fall och hon tog vänster hand nu. Denna gång fick Ellinor riktigt ont, det hördes för hon grät hjärtskärande denna gång. Vi passade på att ta ett PKU-blodprov också. När allt var klart så fick vi inget plåster av den här barnmorskan, utan hon sa att det är mycket bättre att bara klämma på handen tills det slutat blöda för då blir det inget blåmärke eller vad hon nu sa. Sen drog barnmorskan bara och där satt jag och Shamoon kvar själva med lillan. Tiden gick och vi visste inte om vi fick gå. Då fick den andra barnmorskan som vi har på natten syn på oss och då frågade vi henne om vi kunde gå tillbaka till rummet - och det kunde vi tydligen. Sjysst av den förra barnmorskan att säga det innan hon drog hem! -.-

Innan midnatt fick vi i alla fall reda på att gulsoten nu äntligen hade gått ner och droppat rejält, så det var helt okej att åka hem dagen efter.

På förmiddagen när Shamoon nyligen åkt ifrån oss ♥ Lite sliten såg man ut haha...

Lite kvällsmys ♥

Tre dagar efter FL
LÖRDAG - hemgång! ♥

Det var så skönt att få vakna och veta att vi äntligen skulle få komma hem igen. På förmiddagen så fick vi först väga lillan igen och hon hade fortsatt gå ner i vikt. Nu vägde hon 2568 g. Min lilla mini ♥ Sen fick vi klartecken att åka hem när som helst vi ville innan kl.14. Den där jobbiga barnmorskan som klagat på mig hela tiden sa också att det var jätteviktigt att jag höll koll på ifall gulsoten skulle gå upp igen och att jag absolut var tvungen att ringa till sjukhuset om hon började må dåligt - alltså trodde hon att jag var dum i huvudet eller?! Såklart att jag skulle ringa efter vård om mitt barn började må dåligt, vad trodde hon egentligen?! >:-@

Jag och Shamoon fikade lite innan vi skulle åka hem och så packade vi samtidigt. Sen fick vi ju klä på vår lilla prinsessa rejält med kläder och vi tog en del foton på henne innan hemgång. Vi hade ju totalt glömt bort att använda systemkameran! :-O Så är det när man hamnar i bebisbubblan haha :-P

Klockan hann nästan bli 14 när vi checkade ut. Stackars Shamme fick betala 300 kr per natt som vi bott på hotellet, alltså 900 kr totalt. Jag tycker det är helt sjukt att det endast är gratis för mamman och inte för den andra partnern. Barnet är ju lika mycket hans som mitt!

Vi betalade i alla fall och sen gick vi mot tunnelbanan - nu med lillan utanför magen. Det var så sjukt surrealistiskt. Jag minns att jag sa till Shamoon på väg till tunnelbanan att jag kände mig så smal redan haha. Jag kände mig också så sjukt ful. Aldrig tidigare har jag brytt mig så lite om mitt utseende som då. Jag såg seriöst ut som sju svåra år, men jag var så otroligt trött att jag inte orkade bry mig om mitt utseende. Nu handlade ju allt bara om min lilla plutt ♥

När vi kom till tunnelbanan upptäckte vi att både mitt och Shamoons åkkort hade gått ut. Han fick då gå in snabbt på Pressbyrån och fylla på dem, medan jag väntade utanför med vår lilla prinsessa som sov så skönt ♥ Folk tittade sen på tunnelbanan och en kvinna sa "åh den där är inte gammal" - "Nej, tre dagar ☺"

Hon sov som en stock på tunnelbanan ♥

Allt man kunde göra när man kom hem var att sitta och titta på sin lilla nallebjörn och smälta allt. Sist vi var i den lägenheten låg hon i magen och jag väntade med spänning på att förlossningen skulle sätta igång. Nu var det över. Nu var lillan ute. Nu var allt komplett och underbart ♥

Första natten hemma...

... var HEMSK!!! Ellinor skrek och skrek och skrek konstant i ca 3 timmar! Jag försökte amma henne som tidigare alltid fått henne lugn, men det hjälpte inte. Hon ville inte amma och vi som nyblivna visste inte vad mer man kunde göra då för att lugna. Vi testade även det där speciella greppet som ska lugna typ vilken gråtande bebis som helst (när man viker in armarna på bebisen och vyssar den). Det hjälpte lite, men hon blev inte helt lugn och sen var det stortjut igen. Där och då längtade jag verkligen tillbaka till sjukhuset för det hade varit så skönt att kunna ringa till nattbarnmorskan och be om råd.

Till slut somnade lilla prinsessan i alla fall och vi var helt slut. När jag senare pratade med mamma så sa hon att Ellinor kan ha haft ont i magen och då kan man hålla henne mot axeln och buffa lite lätt på rympan/ryggslutet. Vi provade det vid följande tillfällen - det hjälpte! :-D Stackars liten, då var det säkert ont Ellinor hade och vi amatörer hade ingen aning om vad man skulle göra för att hjälpa henne </3 Nu vet vi ♥ Och jag som var rädd att det var något med gulsoten som förvärrades och började inbilla mig att hon blev gulare och allt. Men när mamma sa att jag skulle titta på ögonvitorna så såg jag ju att de var vita och inte gula. Då blev jag lugn ☺


Min återhämtning
Jag kände verkligen på en gång när jag ammade Ellinor hur jag fick ont i magen av att livmodern drog ihop sig. Tack vare det så försvann gravidmagen och jag återgick jag till mitt utseende innan förlossningen väldigt snabbt. Däremot så började jag få ont att sitta några dagar efter förlossningen. Det var så ömt i skelettet och kändes precis som att någon hade sparkat mig otroligt hårt mellan benen. Jag försökte att sitta mycket snett eller på knä på golvet. Bäst var det att ligga, men ömheten kunde komma då och då. Samma ömhet brukade även uppstå om jag hade gått mycket. Efter en stund prommenad så fick jag ont. Det var väldigt irriterande. Detta höll i sig några veckor. När det äntligen försvann så kom det endast när jag hade tränat som t.ex. dansat zumba.

För övrigt så var jag extremt trött, men låg inte alls på latsidan trots det. Redan 5 dagar efter förlossningen lämnade jag Shamoon och Ellinor hemma för att gå och handla några saker. Dessa några saker blev två tunga kassar fullproppade med saker. Som nyförlöst ska man ju inte bära tyngre än vad sin bebis väger, men dessa kassar vägde bra mycket mer kan jag säga haha... Jag tänkte dock inte på det när jag väl var inne i affären. Jag tänkte bara på att det ena än det andra var bra att ha. Det var först när jag hade betalat för allt och började gå hem med allt som jag märkte hur tungt det var.b Tur att jag hade nära hem ;-)

I slutet av min graviditet så misstänktes det ju att jag hade fått graviditetsdiabetes. Efter en massa blodprover som jag fick ta på mig själv 3ggr/ ca varannan dag under 2 veckor konstaterades det att allt såg bra ut och att jag inte hade drabbats av det. Ändå så var jag tvungen att gå och lämna ett blodprov på vårdcentralen några veckor efter förlossningen för att se så att det såg fortsatt bra ut. Jag hatar verkligen blodprov, men när jag sen berättade för kvinnan som skulle sticka mig i armvecket att jag nyss fött barn så sa hon "har du fött barn och så är du rädd för ett litet blodprov?!" Hon hade rätt. Det var bara att samla sig, låta henne göra vad hon behövde och så var det klart. Provsvaret såg bra ut ☺

Här är diagrammet över Ellinors gulsot ♥

SLUT MED MELLAN MIG OCH KASHAN!!! #misshandel

VÄGLEDD ATT GÖRA SLUT

Ni har kanske läst mitt föregående inlägg om att jag pratat med en superbegåvad medial vägledare som heter Christine Pavlina. Hon framförde mycket från mina andliga guider som handlade om att jag borde göra slut med Kashan (eller borde gjort för länge sen) och att jag verkligen mådde dåligt i relationen och skulle få så mycket stöd från mina andliga guider om jag bara ta mig ur detta. Hon sa så mycket saker som träffade mig rakt i hjärtat. Antagligen eftersom de kom direkt från mina guider och de kan mig ut och innan. Det som tog hårdast var att mina andliga guider var bekymrade över mig för att jag drar till mig negativa väsen - p.g.a. Kashan. Han får mig att må så dåligt att jag hamnar på samma nivå som negativa väsen. Jag är livrädd för dem så de vill jag absolut inte ha i närheten! Jag behövde absolut göra något åt saken...

Christine Pavlina är dock inte den första mediala vägledaren som nämnt att vår relation borde ta slut. Tina Rose var den första som nämnde det i september 2014. Hon skrev till och med tillbaka till mig efter flera veckor för att guiderna bad henne att varna mig igen. Tina sa att hon aldrig brukar skriva extra till folk, men i detta fall ville verkligen guiderna att hon skulle göra det. Där började jag bli lite orolig faktiskt, men lät relationen fortgå ändå... I maj 2015 köpte jag en session med Birkan och frågade över min relaton. Birkan berättade allt han såg och sådär, sen sa han "I think you should try to find the exit..." Det var inte alls det svar som jag hade förväntat mig. Jag tänkte mig ju mer svar på hur relationen kunde förbättras, men Birkan sa att det inte skulle bli bättre. Så antingen fick jag leva mitt liv sådär fullt ut eller lämna relationen. Det var vad jag hade att välja på... Jag pratade med Birkan igen sen i december 2015. Jag frågade egentlligen arbetsrelaterade frågor, men jag hade fortfarande samtalstid kvar efter att jag fått mina svar så då frågade Birkan mig om mini relation. Han höll fast vid att relatonen borde ta slut eftersom jag var så isolerad. Sen sa han att han var tvungen att varna mig för en möjlig graviditet.


GJORDE SLUT!

Måndagen den 18 januari gjorde jag slut med Kashan. Min kompis (vill inte säga namn), hade sovit över hos mig sedan lördagen och han avskydde det och blev ganska elak. Hon pushade mig då att göra slut med honom för att det skulle vara det bästa. Jag gjorde då slut med honom vid kanske 17-tiden. Jag sa till honom att det inte fungerade längre och han trodde först att jag skojade, men sen insåg han att jag menade allvar. Jag sa till Kashan att jag och min kompis skulle gå till centrum och jag ville att han skulle vara borta innan vi kom hem. Han grät och ville absolut inte detta, även jag grät för det var ju egentligen inte mitt beslut utan min kompis som hade pushat mig.

Vi gick i alla fall hemifrån och han sms:ade och ringde som en galning. Till slut så svarade jag när vi var inne på MatDax och jag höll fast vid mitt ord att jag ville ha ut honom, men han bad mig sluta och bli normal. Sen tog min kompis luren och tjafsade med honom. När vi skulle gå från MatDax fick min kompis idéen att vi kunde ringa till min storebror och be honom hjälpa oss att kasta ut Kashan eftersom vi inte visste om han skulle bli våldsam. Jag ville inte ringa så hon ringde åt mig. Jag stod åt sidan och bara grät. Sen kom hon till mig och sa att min storebror skulle komma och hämta upp oss på en gång i centrum. Jag bara grät och skrek "vad är det som händer?! Jag vill inte detta?!" och hon kramade mig och sa att det skulle bli bra...

Vi hoppade sen in i min storebrors bil och han parkerade. Jag och min kompis satt kvar i bilen medan han gick upp. Det var sviiinkallt i bilen och jag frös som bara den! Det tog 40 min innan min storebror kom tillbaka och sa att Kashan var borta. Vi gick upp och jag kände mig helt uttömd. Jag tog ett varmt bad och allt kändes så konstigt. Jag hade gjort det rätta, men ändå kände jag ingen lättnad.

På kvällen fick jag sms från Kashans kompis (vill inte säga namn). Han ville prata med mig om vad som hänt för Kashan var tydligen hos honom, men ville inte prata om vad som hänt. Jag förklarade då varför jag gjort slut. Jag berättade hur elak Kashan varit med mig. Kallat mig både det ena och det andra, tvingat göra mig hushållsysslor, aldrig gick ut med mig för att han skämdes över att gå med en "hora" som jag och massa mer... Kashans kompis blev riktigt chockad och sa "neej är det sant... För det låter inte som Kashan" och jag ba "jag vet att det inte låter som Kashan men det är sant" Jag berättade även för kompisen att jag hade också gjort fel, jag har varit otrogen några gånger, men att Kashan alltid fick valet att förlåta mig eller bryta upp.

Kashans kompis skulle snacka med Kashan så vi la på och då skickade jag screenshots på vad Kashan skrivit till mig. Jag ville att kompisen skulle tro på mig och få se med egna ögon vad jag blev kallad. Kompisen blev riiiiktigt förbannad! Han ringde senare upp mig och vi snackade mer. Han hade gett Kashan värsta utskällningen och ville att jag och Kashan skulle försöka träffas och tala ut om allt så att vi kunde fortsätta relationen. Jag höll dock fast vid att det inte skulle ske... Kompisen frågade då om jag kunde tänka mig att träffa honom istället. Så vi bestämde träff dagen efter.


BLEV SAMS...

Jag och min kompis som fortfarande "bodde" hos mig åkte tillsammans till Kallhäll dagen efter och mötte upp Kashans kompis. Vi gick till ett fik och vi la lite tarotkort först. Därefter började vi prata om allt. Jag sa att jag inte kunde tänka mig att ta tillbaka Kashan, men Kashans kompis insisterade på att Kashan var super ledsen och verkligen insett vad han gjort mot mig... Kashan kom till fiket lite senare då kompisen ringde honom och bad honom komma - mot min vilja. Jag och Kashan satt då och pratade en stund och han verkade faktiskt uppriktigt ledsen. Vi gick faktiskt och höll varandras händer på väg från fiket. Ändå så bestämde jag ingen fortsättning på relationen därifrån så han sov hos sin kompis ännu en natt och jag och min kompis åkte hem till mig.

Jag tänkte länge på hur jag skulle göra, men bestämde mig sen för att ge honom en absolut sista chans. Då skulle han fan få ändra på sig också! Minsta grej och han skulle åka ut... Så dagen efter, alltså onsdagen den 20 januari, tog jag tillbaka honom - vilket många undrade hur fan jag tänkte när jag fattade det beslutet. Men jag kände att det avslutet som hade varit inte var ett riktigt avslut. Det kändes fel och måste därmed ha varit fel.

Vår relation var helt perfekt enligt mig därefter. Han blev precis så som jag ville att han skulle vara. Det höll i sig i ca 2,5 månad tror jag. Sen började dragen långsamt komma igen. Att han ogillade att jag träffade kompisar, att jag var ute överhuvudtaget o.s.v. Men jag tänkte att jag kanske bara var paranoid och tänkte inte mer på det.


PERMANENT AVSLUT!!!

Sen i maj när jag hade jobbat på tryckeriet så behövde jag fylla på mitt SL kort en dag så jag gjorde det på Pressbyrån vid spärrarna. Jag och kassören föll verkligen för varandra så jag gick  dit till honom igen dagen efter bara för att få snacka lite mer med honom. Den dagen bytte vi nummer och därefter sms:ade vi varandra så mycket vi kunde. (OBS! Mer om mig och denna killen, samt detaljer om hur vi träffades, kommer i ett kommande inlägg :-* )

Jag berättade att jag hade en partner från Pakistan och kassören berättade att han också var därifrån. Men jag lättade mitt hjärta för honom och berättade hur jobbigt jag hade det med Kashan. Kassören förstod precis vad jag menade och tyckte synd om mig. Samtidigt som vi talade ut om min jobbiga livssituation så föll vi för varandra. Så fort jag och Kashan inte var med varandra så sms:ade jag kassören.

Det gjorde jag även sent på kvällen den 19 maj, det var bara det att Kashan kom helt plötligt och jag hann inte radera min och kassörens chatt innan Kashan kom till mig och kände på sig att jag gjorde något fel. Han satt länge och försökte få min mobil och se vad jag höll på med, men jag satte mig på den. Det där höll på lääänge... Minst 30 min.

Till slut gav han upp och gick på toa och sen till sängen. Då raderade jag chatten och gick och la mig. Kashan frågade om jag hade någon annan och ville göra slut. Jag orkade inte med allt längre och det känns ju inte bra heller att vara i en relation om man egentligen vill vara med någon annan. Så jag sa ärligt att jag ville göra slut och att jag hade hittat någon annan.

Vi sov sen och på morgonen frågade Kashan mig igen, men jag höll fast vid mitt ord. Vi båda grät, men jag visste att jag gjorde det rätta. Han sa att hans familj var jätteledsna och äldsta systern hade gråtit... Han packade i alla fall sina saker, duschade och resten som var kvar fick jag kasta sa han. Det var väldigt mycket saker som han hade faktiskt. Två av hans kompisar fick komma och hjälpa honom (men från porten så jag såg dem aldrig).

Kashan var borta redan innan mamma kom hem, men han kom sen och bara lämnade nycklarna så då fick han och mamma också ett avslut. Hon grät också. Vi alla var ledsna, men detta var nödvändigt faktiskt. Jag var livrädd för honom ibland, annars fick jag ALLTID ont i magen när jag hörde honom komma hem på kvällen. Det är ett starkt tecken på att något är på tok alldeles för FEL!

Nu, 4 veckor efter att jag slängt ut Kashan, känner jag bara lättnad. Att bryta upp med honom är det bästa jag gjort! Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Det känns helt fantastiskt faktiskt! Men självklart känner jag att det är synd att det inte fungerade för relationen var ju lång, ända sen januari 2010, men vi lärde känna varandra i november 2008. Men jag kunde inte skada mig själv mer genom att vara i en sådan negativ och smärtsam relation som isolerar och kontrollerar mig. Nu fick det vara nog!

2010 (första bilden på oss)

2016

Kropp & Själ mässa igen :D + Healing av Zarathustra ♥

Nu var det en likadan mässa som jag gick på för bara knappt ett halvår sedan, men självklart var jag tvungen att gå igen ;) Den här gången gick jag och mamma tillsammans med mormor och farmor. Vi kom dit vid 12-tiden och som vanligt fanns det mycket att titta på och göra. Återigen så tog jag aura och chakrafoton. Denna gång gjorde även mamma, mormor och farmor det. Till min "besvikelse" så hade all lila färg i min aura försvunnit. Det är den som visar att man är medial. Eftersom jag nu gått kurser i medialitet och pratar med min andliga guide regelbundet trodde jag att den skulle ha vuxit. Till min stora förvåning var jag istället helt grön (med lite blått)! Det är hjärtchakrats färg och står även för healing. Det betyder att jag ger alldeles för mycket av mig själv utan att ta/få något tillbaka. Egentligen är det väldigt fint, men detta gör att man lätt blir utbränd. Jag måste börja bli lite mer ego!

Förutom aurafotona så köpte jag 6 böcker, 2 dvd-filmer, 2 teer samt schampo och kräm mot min psoriasis. Böckerna är om olika sorters lagar och regler i universum, livet efter döden, tidigare liv samt om ärkeängel Mikael (som jag av någon anledning har fastnat för). Den ena dvd-filmen handlar också om livet efter döden och den andra om hur man använder attraktionslagen i relationer. Alla böcker och dvd-filmer köpte jag från Vattumannen. Teerna från märket Yogi tea som jag köpte var "women's balance" - bra te för speciellt kvinnor samt "detox" som är bra om man går ned i vikt eller fastar. Nu gör ju jag inget av dessa, men tänkte att det ändå kan vara bra ;) Det finns hur många olika bra sorters teer som helst från Yogi tea! Mormor köpte ett "calming" och sen finns det teer för läggdags, avslappning, andas djupare (bra för de med astma) och en hel massa andra sorter. Ville egentligen köpa fler, men han som sålde verkade så sur så jag bara tog två snabbt och drog.

Vi alla satt också en stund och åt korv och vilade benen lite. Eller mest de andra utom jag för då passade jag på att gå runt själv lite och titta på grejer ensam. Det var då jag passade på att köpa ännu fler böcker så att jag kom upp till antalet sex ;) När jag kom tillbaka var vi just på väg att gå, men då fick jag och mamma syn på något som fångade allas intresse. En healer som vi gått förbi flera gånger stod och healade en man och tryckte sina fingrar mot mannens panna - vilket fick mannen att falla ihop! :O Hur gjorde han det?! Vi var självklart tvungna att gå dit och titta.

Det var här uppe vi stod när vi fick syn på healaren framför de blåa skyltarna uppe till höger ;)

Healaren som heter Zarathustra och hans typ "assistenter" eller vad man nu ska kalla dem la snabbt märke till vårt intresse. De tittade mycket på mig när jag stod där och läste på de olika flygbladen man kunde ta om honom. Jag stod en bra stund och tittade på Zarathustra och han tittade tillbaka flera gånger. En ädre kvinna, Urszula Bergman, som berättade för folk om hans healing och så frågade mig om jag var intresserad. Jag sa att jag var det, men undrade lite var healingen skulle vara bra för och hur den verkar och så. Hon berättade lite och sa att jag inte skulle ångra mig om jag gjorde det. Hon sa att hon som medium verkligen tycker att den är bra och sa att hon inte bara försöker få mig att göra det för att få in pengar och så.

Därefter vände jag mig till mamma och sa att jag funderade på att göra det. Mamma betalade de 300:- och sen gick jag till Urszula och sa att jag skulle göra det. Hon blev glad och sa att jag kunde sätta mig på stolen och vänta så länge. Mamma sa att hon ville filma så jag frågade Zarathustra om det var okaj. Han sa att det var det och sen skrattade han lite :-P Innan han började med sin healing märkte han antagligen att jag var lite nervös och så, så han sa "you don't have to look so afraid, I'm not gonna eat you, haha" (han talar ingen svenska, bara persiska och engelska). Sen började han med att skaka någon typ av maracas runt min kropp och sen började han med att dra fingrarna över min kropp, skaka i mig och dylikt samtidigt som han gjorde olika ljud med munnen. Se healingen på videon nedan:

När han var klar sa han att jag kunde sätta mig ned och vila lite. Han frågade mig sen hur jag mådde och jag sa att jag hade lite huvudvärk och mådde lite illa (jag var även trött, yr och varm). Han svarade "yeah you have to be patient, it takes some time before the energy has moved around". Jag satt ganska länge och det var inte förrän på tunnelbanan hem som jag verklien kände mig helt som vanligt igen. Men visst gjorde den underverk! När jag väl mådde helt bra så kände jag mig gladare och positivare än någonsin! :D Jag tyckte även att min syn blev bättre ;)

Jag sjunger "Bachana" ;)

Alla hjärtans dag filmen (som jag glömt lägga upp) ♥

"Heyy babyy" & "Aashiqui 2" - med mamma och mormor!

Fick mamma och mormor att titta på två bollywood filmer i helgen :D Haha. Vi tittade först på "Heyy babyy" som jag hade sett på natten på tv (Kashan har ju fixat så att vi har alla pakistanska och indiska kanalen m.fl.) och när jag berättade om den tyckte de att den lät rolig så jag spelade upp den för dem ;-)

Filmen "Heyy babyy" handlar om tre män som bor ihop som kompisar. En dag ringer det på dörren och när en av dem öppnar ligger det en bebis utanför och en lapp där det står att han ska ta hand om sin dotter. Han? Det bor tre män där så vem utav dem är pappan? Alla tre är players så väldigt många kvinnor hade kunnat vara mamma till barnet, men ingen kvinna de har varit med har blivit gravid så ingen av dem vet vem som är mamman till barnet och då inte heller vem av de tre som är pappa till den. Där är de nu med en bebis som skriker, ska matas, ha blöjor bytta osv. Deras liv blir en mardröm. Till slut kommer de till en punkt där de inte längre orkar med henne och kastar ut henne. De lägger henne utanför en kyrka och knackar på. Själva fortsätter de sen till en pub. Plötsligt börjar det ösregna och tanken slår dem att det kanske inte har varit någon som öppnat och där ligger bebisen i regnet. Männen får ågren och skyndar dit, men flickan andas inte. Hennes lungor är fulla av regn och de skyndar till sjukhuset för att hon ska överleva. Flickan har slutat andas, men lyckas mirakulöst överleva. Nu är flickan det bästa männen har och de älskar henne över allt annat. Nu dyker dock sociala, mamman och polisen upp - och ska ta ifrån flickan från männen. Nu börjar en kamp om vem/vilka som ska få flickan, en kamp som alla kämpar hårt för att vinna.

Trailer och hur männen hade det innan de började tycka om flickan:

Såhär blev det efter:☺

Jag har tidigare skrivit om "Aashiqui 2" och det kan ni hitta om ni klickar HÄR!

För en gång skull inte fast i en indisk/pakistansk sång hehe ;)

Jobbat - bl.a. kväll ;)

För två veckor sen fick jag jobba kväll tre dagar. På kvällspasset jobbar man 14-23. Det var skönt att det var samma pass som min storebror jobbar så jag fick skjuts både dit och hem. Det jag skulle göra var att trycka 4000 kuvert, skriva ut 4000 brev och sen kuvertera allt. Första dagen blev det inte alls mycket gjort för skrivarna strulade som bara den. Dagen gick det bättre. Den tredje och sista dagen jag jobbade kväll skyndade jag på lite för att bli klar med projektet. Jag jobbade så snabbt jag kunde, skar mig lite, men höll tempot så gott jag kunde. Storebror hjälpte till att trycka och skriva ut så att jag kunde fokusera på att kuvertera. Jag ville så gärna bli klar så jag tyckte inte att det gjorde något att kuvertera lite. Kl. 23:30 - alltså en halvtimme övertid - fick jag 300 kuvert av storebror att kuvertera, Men det var de sista. Jag kuverterade dem på 50 min. Jag var även tvungen att packa alla 4000 kuvert. 00:45 kunde jag och storebror åka hem. Det var helt underbart! Storebror var stolt och tyckte att jag hade jobbat på jättebra ^^,

Kuvert-tryckningsmaskinen

Jag jobbade lite förra veckan också. Klistrade fast presentkort på små pappersark, tejpade fast små foldrar och lite annat smått och gått. Idag var jag också på jobbet, men det blev fail. Jag kom in vid 13:00 för det var först då jobbet skulle ha kommit med posten. Det hade det inte så jag fick vänta lite. Sen när det kom och jag skulle börja med ytterligare en kuvertering blev arbetet stoppat efter typ en timme. Alla som jobbar där tyckte att det jag kuverterade såg hemskt dåligt ut så att det måste göras om. Då var det bara för mig att åka hem efter två timmar på jobbet. Jag fick i alla fall skjuts hem av storebror då ;)

Min och Kashans nya kvällsroande ;)

Jag och Kashan har börjat knarka RJ Naveeds roliga busringningar. Dem är bara för roliga haha ;) Här kommer två exempel. Som tur är så finns det engelsk text. Jag har annars min personliga tolk ;)

Minnesfilm om pappa som jag har gjort ♥

Låt: "I'll see you again" med Westlife

Djurvakt :)

Under helgen så var jag djurvakt åt de djur som jag brukar vara det åt. Två katter, några fiskar och en sköldpadda. Tyvärr så är siameskatten ganska skygg så henne kunde jag inte få på bild, men här kommer lite bilder på de andra. Tyvärr så är inte kameran i min mobil så bra så kvalitén är väl inte så bra. Sen så sprattlade sköldpaddan Nemo så mycket för han ville tillbaka till sitt akvarium, så bilderna på honom blev lite suddiga. Men titta på filmen :)

Jag sjunger Tum Hi Ho från filmen Aashiqui 2

Jag förstår inte vad problemet är, men tyvärr så kan jag inte lägga in videon här så som jag brukar göra från youtube. Därför får ni klicka på länken nedanför för att komma till youtube :)

KLICKA HÄR FÖR ATT SE KLIPPET: Nina Wessberg - Tum Hi Ho

Zumba-Fernando i melodifestivalen

Det är inte alla som vet att Fernando som jag dansar zumba hos faktiskt har varit med i melodifestivalen år 2003 ;-)

Han har även sjungit en sång till sin dotter Gabriella! :-D

VAR ÄR KASHAN?!

Igår efter skolan så var jag och Claudia ute lite. Vi gick sen hem strax efter 14:00 för att jag skulle lämna min skolväska. Kashan var fortfarande hemma och höll på att duscha. Jag tog min mobil och hemnyckel och gick sen ut igen. Senare ringde Kashan mig och var arg. Han hade verkligen missförstått någonting så ofattbart fel så att jag knappt kunde tro det. Vid 15:00 gick jag och Claudia hem till mig igen för vi behövde gå på toa. På väg upp till mitt hus så kom Kashan gående. Alltså han var så jävla snygg så att det var inte sant! Han hade sin bruna skinnjacka på sig och när solen lyste på honom så bara sken han upp hela gatan! Shit alltså vilken heting! Jag gick såklart fram till honom, men han pratade i mobilen och sa att han hade bråttom. Vi messade sen, men han svarade bara vid 18:00 typ och var arg och sa att jag inte skulle bry mig om var han var. Sedan dess har jag inte hört någonting från honom. Att skriva till någon av hans kompisar vågar jag inte göra för sist jag gjort det så har han bara blivit arg. Allt detta får mig att tänka på en låt från Aashiqui 2 som heter "Bhula Dena". Lyssna på den och läs texten som är på engelska. Den är OTROLIGT SORGLIG :'(

- Kashan, if you read this I just wanna tell you to come home. I swear you have really just misunderstood everything. It's really NOT as you think. I love you :'( Forever! <3

Aashiqui 2

Alltså jag såg typ världens sorgligaste kärleksfilm för några månader sedan. Den heter "Aashiqui 2" och är en nyare version av "Aashiqui" som spelades in 1990. Den handlar om en man som heter Rahul och är en känd artist. En dag går han in i en bar och hör att en tjej uppträder med en av hans låtar. När hon inser att den riktiga sångaren till låten är där så skäms hon, men Rahul blir bara glad. Han tycker att hon har en fantastisk röst och vill hjälpa henne att bli känd.  På ett villkor - att hon aldrig mer uppträder på barer igen. Aarohi, som hon heter, är först lite tveksam för om hon slutar och om han skulle lura henne så får hon inte in några pengar, vilket hon måste få eftersom hennes familj lever på pengarna hon tjänar. Med andra ord så är hennes familj fattig. Rahul menade allvar och lyckades få sin skivproducent att hjälpa henne. Med tiden blev Aarohi mer och mer känd parallellt som kändisskapet för Rahul minskade och minskade. Det gjorde honom deprimerad och han som redan hade alkoholproblem fick bara större och större problem med alkoholen.

Vid sidan av själva huvudstoryn uppstår också en del små konflikter. Bland annat mellan Rahul och Aarohi, men också kulturella, känslomässiga, med flera. Jag tycker verkligen att filmen är värd att se, men man får vara beredd på tårar. Filmen har även flera bra, fina och vackra sånger som även de har texter fulla av känslor.

Filmens trailer

Mashup med filmens låtar ☺

FÖR ER SOM VILL VETA SLUTET - KOLLA HÄR:

Födelsedagsfilm till pojkvännen ;) ♥

<

Ny låt fast i mitt huvud! ♥

År 2004 kom filmen Dhoom ut. I år kom Dhoom 3 ut, så den här var liksom början till allt. Tänk egentligen vad längesen det var! Jag var liksom 9 år när filmen kom ut. Då visste jag inget om Bollywood eller någonting. Nu är jag 18 och dubbelt så gammal som jag var när filmen kom ut. I alla fall så finns det en sång i filmen som heter "Dilbara" och den är bara så fast i mitt huvud nu! ♥

Här är den med engelskt text så att man kan förstå även om man inte talar hindi/urdu ;-)

Galen då - galen nu

Alltså jag finner inga ord för den här låten. Helt galen, haha. Dansandet likaså :-P

Versionen från 1978

Versionen från 2006

Färgglatt på hög nivå!

I den här musikvideon från filmen "Dil Bole Hadippa" från 2009 är det otroligt mycket färger. Låten är kanske inte den absolut bästa, men ändå roligt att titta på :-) Speciellt eftersom det är mycket dans och den är lite bhangra ;-)

Underbar musik! Underbar text! Underbar video! Underbar koreografi! ♥

Jag har hittat en underbar musikvideo som jag nu bara inte kan sluta titta på! Det är en låt från filmen "Dhoom 2". Jag vet att jag är fett ute för den är liksom från 2006, men det struntar jag i! Alltså man blir bara så glad av videon! Så många färger, bra text, glad musik... Allt är bara helt perfekt! :-D Titta själva! Hittade en video med textning på engelska så att även vi icke-desi-människor också kan förstå ;)