Myspys hos Clauida + Konstig typ på tåget

Efter latinen åkte jag och Claudia hem till henne för att äta lunch. Jag hade ju slutat för franskan var inställt, men Claudia hade spanska sen efteråt. Men i alla fall så satt vi i vardagsrummet med massor av tända ljus och samtidigt som Claudia åt (jag mådde dåligt så ville inte ha någonting) så kollade vi på typ efterblivna youtube videor. No life liksom ;)

Till slut upptäckte vi att klockan var mycket och vi var tvungna att gå på typ en gång för att hon skulle hinna till spanskan. Det absolut bästa var att så fort vi kommer upp till perrongen rullar Hagsätra tåget in på stationen, sånt händer inte ofta. Samtidigt som Hagsätra tåget var kvar på perrongen kom också Claudias tåg, haha.

Jag gick bak lite i tåget och satte mig vid fyra tomma platser. I Gullmarsplan ställer sig en man bredvid dessa fyra platser och bara står där. Han var något mullig, hade jättekort hår/nästan snaggat, fina bruna ögon och hade någon liten utvecklingsstörning eller något. Jag kollade då upp på han och efter ett tag frågade han mig hur många stationer det var till Hagsätra. Jag som inte hade det i huvudet började räkna och sa att det var nio. Då satte han sig framför mig och berättade att han har en likadan mobil som jag, men att han inte kan ladda den och undrade om jag visste hur man fixar det. Jag skrattade lite och sa att jag tyvärr inte var så duktig på elektriska saker så jag visste inte.

Vi var tysta ett tag sen, men jag kände hur jag började fnissa och låtsades sms:a med någon. Vid Bandhagen petar han sen på mitt ben och frågade något som jag faktiskt inte minns. Men sen vände han på min mobil så att han såg vad jag höll på med (jag var inne på facebook) och så sa att att det var rätt att han hade en likadan.

Sen berättade han att han har garanti på mobilen, men hittar inte kvittot. Efter det frågade han hur gammal jag var och han trodde inte på att jag var 17. Han bad mig sen gissa hans ålder och jag gissade på 29, sen på 27, sen på 24, sen på 25, men det rätta var 23. Sen fastnade han igen på min ålder och tyckte inte att jag såg ut som 17. Då frågade jag honom vad han tyckte jag såg ut som så då sa han att det var jag som såg ut som 23. Sen räknade han på sina fingrar och sa att det är sex år tills jag är 23 :-P

Han fortsatte sen och frågade om jag bodde själv, men jag sa nej. Sen sa han "stackars dig" och då frågade jag varför. Då sa han att det var synd om mig som behövde bo med en tjatande mamma. Men jag sa att det gick bra. Då sa han "är det säkert det?" och jag sa "jaa..."

När vi sen gick av tåget tog han upp min ålder igen (Gud alltså!) och sa "Så jag är äldre än dig?" och då sa jag "ja" och då sa han "otroligt, man kan tro att du är äldre än mig". Hahaha...

Sen när vi gick från tunnelbanestationen frågade han mig hur gammal min mamma är, men jag ville inte säga. Då berättade han att hans mamma är 37. Jag bara "37?! Och du är 23!" Då sa han "hon fick mig när hon var 13". Alltså tänkt att få barn när man är 13 år! Som om jag skulle ha ett barn på 4 år nu. Sjukt! Men sen berättade jag min mammas ålder och hur gammal hon var när hon fick mig, eftersom han undrade.

Han frågade sen om jag har en kille och då sa jag ja. Då frågade han "hur gammal är han då?" så jag berättade hans ålder. Då sa han "kan man göra så?" och jag bara "jaa..." och så fortsatte han "är det sant?" och jag bara "jaa...." igen. Sen frågade han "finns det ingen åldersgräns?" och då sa jag "neej..." Alltså det är klart att det finns. Jag skulle inte direkt bli ihop med en 50 år gammal man, men orkade inte stå och tjaffsa med han.

Sen gick vi två olika vägar, utan ett "hej då" eller något :-P