Han hann inte, hon är död nu ;'((

Igår hamnade Kashans mamma på sjukhus för hon blev ännu sämre. Idag när jag var i T-centralen och precis hade köpt en julklänning fick jag ett sms från Kashan 12:30 där han skrev "mom gone :(" Jag ringde upp honom och började storböla. Jag brydde mig inte om alla människor och vad de skulle tänka. Det ända jag sa till min älskling var att jag var så ledsen, att jag skulle komma på en gång till honom och att han inte skulle gå någonstans. Jag pratade sen med Claudia i mobilen ända tills jag kom till Sockenplan eller något. Efter det så satt jag och storbölade igen. Som tur var så kom ingen fram till mig. Jag ville bara hem. Jag struntade i att jag hade franska 13:50-15:00. Det ända jag hade i huvudet var min älskling.

Hela vägen från tunnelbanan och hem grät jag så mycket att jag knappt kunde andas. Jag är så himla ledsen. Det hemskaste är att Kashan kom till Sverige 2007 och har inte satt sin fot i Pakistan sen dess. Vilket betyder att han och hans mamma inte har träffats på fem år. Nu skulle han komma till henne på måndag, men hann inte... Vilken hemsk känsla det måste vara att uppfatta allt som att man har haft fem år på sig, men inte tagit vara på tiden så att det nu är försent. Men det gick faktiskt väldigt snabbt på slutet. Det har inte ens gått en vecka från att hon blev väldigt sjuk till att hon gick bort.

Kashans mamma är på en bättre plats nu, men det är hemskt att hon inte hann träffa sin äldsta son en sista gång :'(( </3