I helgen som var så har han varit ganska upptagen. Han har köpt massa presenter till typ alla släktingar i Pakistan och hans mobil har ringt typ hela tiden. De i Pakistan kunde inte tro att det var sant att han skulle komma ned. Han har ju inte varit där sedan han lämnade landet 2007! Sen såklart så skulle alla vänner här i Sverige ringa och önska trevlig resa och så.
I morse kl. 7:00 gick vi upp. Kashan gick och duschade och jag värmde en paj till han. Sedan fixade vi bara till oss lite och gick ned till gatan. Jag tog några sista foton på honom och oss. Utanför mitt hus stod vi sen och väntade på hans kompis som skulle hämta upp honom med bil och skjutsa honom till Arlanda.
Till slut kom hans kompis, jag kramade Kashan en sista gång och gick sen upp till mamma som gjorde sig klar inför jobbet. När hon väl gick vid 8:20 så bara brast det för mig. Jag grät och grät och grät. Jag har gjort det väldigt mycket det senaste dagarna, speciellt igår. Igår var det ju typ hemskt! Jag kunde inte sluta böla då!
Idag var det dock ännu värre... Ett tag så skrek-grät jag och hyperventilerade så att jag "spydde" på golvet. Som tur var så hade jag inte ätit något så det kom inget, det var bara kväljningar. Det var hemskt! Nu har jag dock slutat gråta sådär, men några tårar kommer det lite då och då.
Har pratat lite med Kashan i mobilen när han var på Arlanda. Vi messade också en del och han skickade en bild på sig i planet. Åhh Gud vad jag saknart honom!
Jag känner mig så ensam! Min kompisar är antingen bortresta eller jobbar. Ingenting som jag kan göra själv känns roligt länge! Som att vara inte på datorn, rita, läsa, gå ut... Jag känner mig deprimerad och vill inte äta eller dricka något. Jag vill bara att min älskling ska komma hem igen :'-( ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar