Kärt återseende

Det var ett tag sen jag bloggade nu. Livet känns så fullspeckat. Hela tiden läxor eller andra skolarbeten att göra. Annars program på tv:n som man vill se. Eller pojkvännen som jag vill hänga med. Min dator har fortfarande inte något internet. Mammas dator vill jag inte blogga på. Pojkvännens laptop har varit inställd på engelskt tangentbord så den gick det inte att skriva begriplig svenska på - tills igår! Då tvingade jag typ honom att fixa svenskt tangentbord haha. Och vad gör han inte för mig? :)

Kan också säga att jag har hämtat min studentklänning från skräddaren! :-D Den blev hur bra som helst! Helt perfekt! Tog faktiskt lite tidiga bilder med den på som jag tänkte ladda upp, men jag hittar inte sladden till kameran för att föra över bilderna :( Antagligen för att en del saker är lite röriga just nu eftersom min lägenhet har fått nya fönster och balkongdörr.

Torsdag v.10 kom de kl.7:10 på morgonen och började. Man skulle då ha täckt för sina möbler för att undvika damm, skjutit bort alla möbler från fönsterna osv. Det var bara vardagsrumsfönstret som de inte tog p.g.a. att det är så tungt så de måste ta bort det med hjälp av en ställning som de ska bygga upp runt huset. När de bytte fönster så jobbade personer i alla rum samtidigt så hela lägenheten blev svinkall! Jag och mamma satt med våra tre katter i selar och frös i vardagsrummet haha. Det gick i alla fall bra och de här fönsterna är ursnygga. Älskar att de går att tippa i ett vädringsläge och att de har air-condition :-D

Nu har det gått tre månader sedan min pappa gick bort. Jag kan inte förstå att han verkligen är borta. Ibland kan jag faktiskt bli arg och undra varför han inte hör av sig någon gång. Jag berättade även det för farmor som jag träffade i fredags. Hon skrattade samtidigt som ögonen fylldes av tårar. Hon kände dock samma som jag; att det inte känns som att han är död. Det är skönt på ett sätt, men ibland lyckas ändå sanningen nå hjärnan och man gråter lite. Det är tungt. Även fast han inte bodde med mig och vi inte träffades så mycket de senaste åren så känner man TYDLIGT att något har försvunnit. Mitt liv fortsätter som det gjorde när han levde, men det känns i hjärtat. Kommer alltid att sakna den mannen och HATA att vi inte fick fler år tillsammans...