10 år sedan... :'(

Idag för exakt 10 år sedan var en hemsk natt för mig. Jag var knappt 10 år gammal och hade en granne som hette Liisa och var 72 år gammal. (Jag har nämnt henne förut i min blogg.)

Liisa var som en extra mor-/farmor för mig. Hon var jämnt hemma och jag var alltid välkommen att komma in till henne. Speciellt när jag var runt 3-4 år var jag hos henne mycket då mamma jobbade kväll och pappa alltid lyckades somna. Vilket gjorde mig väldigt uttråkad. Hos Liisa fick jag frukt, smörgåsar och mjölk. Jag hade även lite ritblock och sånt hos henne.

För lite mer än 10 år sen blev Liisa sjuk och låg en del på sjukhus den sista tiden. Eftersom hon hade en katt var jag och mamma ofta där och matade den och höll den sällskap.(Den katten är Pia som jag och mamma tog hand om de sista åren tills hon gick bort förra året.) Mamma var snäll och städade hennes lägenhet också och gjorde fint.

När Liisa fick komma hem från sjukhuset för 10 år sedan var hon fortfarande ganska dålig så jag och mamma var mycket hos henne och hjälpte henne. Både med hennes egna behov samt katten Pia. Så den 16 april 2005 på kvällen satt jag, mamma och även min mormor där och hade just tittat på en film. Jag somnade på soffan - vilket jag ofta gjorde där.

Jag vaknade plötsligt vid kl.23-tiden av att min mormor väckte mig och bad mig att gå in till vår egna lägenhet. Jag blev väldigt arg för jag brukade alltid få sova kvar om jag somnade. Varför fick jag det inte nu? Arg som jag var gick jag väl in till oss då. Konstigt nog hörde jag gråt. Jag tittade i nyckelhålet och såg ambulansen gå in till Liisa. Hade det hänt något med henne?

Jag som bara var 10 år och inte visste något blev chockad och förvirrad när jag hörde alla gråta och gå omkring som irriga hönor. Jag hörde även mamma ringa till Liisas son och i samtalet sa hon "du måste ta en taxi till Liisa nu". Men V-A-D  Ä-R  D-E-T  S-O-M  H-A-R  H-Ä-N-T?! tänkte jag.

Jag minns även att jag gick på toa och sen när jag kom ut så satt mamma, mormor, storebror och hans flickvän samnlade i sovrummet. Storebror bad mig komma och så sa han att Liisa hade dött. Då släppte det för mig. Då grät jag också. Då fick jag det som jag misstänkte bekräftat.

Liisas bortgång var den första som jag varit med om i mitt liv. Det var första gången som jag fick "möta döden", eller vad man ska säga. Det var mycket smärtsamt och jag kunde inte förstå att hon var borta. Hon som alltid funnits där - redan många år innan jag föddes. Hon som höll mig när jag bara var ca 12 timmar gammal och precis kommit hem från BB. Hon som alltid så gärna såg efter mig. För exakt 10 år sedan avled hon, underbara Liisa ♥