Första tiden som änglamedium

Jag har övat väldigt mycket på att kontakta andar. Jag trodde inte att jag skulle ha så många att öva på som jag faktiskt har. En annan tanke som låg lite i bakhuvudet var att en del kanske skulle tycka att jag var konstigt och skulle bli kollad konstigt på. Till min stora glädje är det ingen som har varit negativt inställd till mitt mediumskap, utan snarare intresserade. En del tycker till och med att jag faktiskt är cool som är ett certifierat medium, haha.

Jag sa högt till en på jobbet att jag skulle öva när jag kom hem eftersom jag är certifierat medium nu. Två till hörde det och tyckte det var jättekul. De gick i sin tur och sa det till fler ute i köket så nu har ryktet spridit sig. Innan jag visste att de sagt något så blev jag chockad när en projektledare kom till mig när jag arbetade och sa "Nina, är det sant att du är certifierat medium?" Jag svarade ja och undrade lite hur hon kunde veta det för henne hade jag inte sagt det till. Sen sa hon "Fan vad ballt!" och så ville hon att jag skulle testa på henne. Det var det jag skrev lite kort om i mitt föregående inlägg om att jag fyllt 20.

Sen igår när jag var i köket sa en annan projektledare till mig "jag hörde att du är ett certifierat medium..." och så ställde han en massa frågor. Jag älskar att lära ut av det som jag kan och vet. Jag är så tacksam över att de som vet om detta omkring mig inte behandlar mig sämre och tycker jag är "dum i huvudet" eller så. Att de inte tror på det är helt okej för mig, det tar tid innan man kommer dit såvida man inte fötts med gåvan, men så länge de kan diskutera ämnet med mig på en vänligt nivå trots olika åsikter så är det bara intressant. Det finns en man på jobbet som inte tror på detta, men som ställer en massa frågor till mig om det, men vi småretas lite med varann så det är okej ;-)

Hittills så har jag övat mitt mediumskap på mamma, mormor, moster, en barndomsvän, min kompis Elaine och hennes mormor, fyra på jobbet... Han som jag småretas lite om detta med på jobbet gjorde jag detta på. När jag just skulle till att börja blev han rädd. "Vad är du rädd för, det finns ju inte enligt dig" sa jag till honom för att retas ännu mer. Sen kände jag snabbt av en kvinna och såg henne också. Jag beskrev henne och han verkade känna igen henne. Jag sa också att hon kändes som en släkting och det sa han att hon var om det var kvinnan som han tänkte på. Jag frågade kvinnan vem hon var och hörde "farmor". Jag vågade inte chansa direkt på det så jag frågade honom först m hon var på hans pappas sida och sedan om det var farmodern som han tänkte på. Det var det! Han blev alldeles röd i ansiktet, skrattade och såg allmänt dum ut haha. Det där kunde han inte förklara och han fick definitivt något att fundera på ;) Det var kul faktiskt! :-D