Förra veckan när moster var här och hälsade på så pratade vi mycket om andlighet. Eftersom jag håller på med andlighet så tyckte moster att jag skulle testa att heala. Hon själv har gjort det fastän hon inte har inte gått någon kurs eller så i det, men hennes kompis som är synsk och kan typ allt om andlighet hade berättat att det bara är att gnugga händerna mot varandra och sen hålla dem över det som ska healas.
Moster var helt övertygad om att jag skulle klara det så jag testade. Eftersom mamma har reumatism så testade jag att heala hennes ena fot. Jag gnuggade händerna mot varandra och kallade på Ärkeängel Rafael (healingens ärkeängel). Jag sa typ "nu får du hjälpa mig, för jag har ingen aning om hur jag ska göra" :-P Så när jag hade fått upp värmen i händerna så testade jag att känna så energibollen fanns där. Och visst gjorde den det! När jag försökte sätta ihop handflatorna mot varandra så gick det "inte". Det kändes som att händerna var två magneter med fel sida mot varandra så att de stöter ifrån varanda. Exakt så kändes det och då var det bara att börja.
Jag höll händerna över mammas fot och blundade. I mitt inre såg jag svart massa flyta omkring på vissa delar i hennes fot. Det var det som skulle bort! Jag kände hur mina händer började skrapa i luften och sedan sakta öka avståndet från mammas fot för att dra ut det svarta. Det var verkligen inte jag som styrde händerna och hade absolut ingen aning om att det var så jag skulle göra eller något.
När det svarta hade dragits ut såg jag (fortfarande i mitt inre) hur grön färg strömmade från mina händer och in i mammas fot och la sig på de platser som det svarta tidigare hade legat. Jag rörde sen händerna runt mammas fot i luften lite och kände mig klar. Jag tackade Rafael för all hjälp och öppnade ögonen.
Mamma sa "alltså ska jag vara ärlig så känns det faktiskt bra i foten nu, det gör inte alls ont. Nu är den bättre än min andra fot och det här var egentligen den fot som jag hade mest ont i." Jag blev chockad över att det hade fungerat, samtidigt så vet jag ju vad jag hade sett och känt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar