Äntligen var det dags för ännu en lektion och därmed mer utveckling i det andliga. Jag var klar och satt och väntade redan en halvtimme tidigare än vad lektionen skulle börja för att det inte skulle bli som veckan innan där jag stressade in i det sista och nästan svarade andfådd ;'D Nej, inte igen! Man ska ju vara lugn och balanserad när man håller på med andlighet.
Birkan frågade som vanligt hur det var och senare om hur det gick på mässan. Jag sa att jag tyckte att det gick jättebra och att det gick bättre än gången innan. Han tyckte att det var bra. Sen frågade han om jag hade några frågor angående det. Om jag tyckte något gick bra, dåligt, om något kändes konstigt o.s.v. Jag sa att allt gick bra, men att jag skulle vilja lära mig se bilder i mitt inre när jag lägger kort. Hittills så känner jag "bara" hur ett kort ska tolkas, men jag ser ingenting. Birkan sa att det i alla fall är en bra start med att känna.
Sen kom frågan jag "visste" skulle komma; "is there any fear related to seeing?" Jag ba "Well... yeah, a little... I want to see, but I am afraid it's going to be scary." Det var helt klart svaret på varför jag inte ser. Birkan sa till mig att jag skulle se det såhär: Om man har någon hemma så vill man väl se den så att man kan göra någonting åt. Han sa att annars är det som att man väljer att inte se och så gör man ju inte med sina vanliga ögon. Man går ut och är medveten om att de omkring en skulle kunna misshandla, råna, mörda o.s.v, men ändå går man med ögonen öppna. Dem stänger man ju inte. Det här är nästan lite samma sak.
Sen berättade Birkan att det inte kommer några andar på besök till honom längre "because they know they are not welcome here". Hahaha, alltså så tung! :'D Han sa att de brukade annars komma och ville att han skulle framföra meddelanden till deras fortfarande levande släktingar. Men då det är svårt att veta vem anden är blir det ännu svårare att på något sätt veta vilka anhöriga man skulle kontaktat. Så Birkan brukar säga "this is not the post office!" Älskar hans jämförelser hahaha... X''D ♥
Birkan fortsatte sen och sa att han är räddare för levande människor än de döda för de som är döda kan han göra något åt och få bort. Man kan också bli rädd för levande människor sa han, om man får oväntat besök till exempel. Han jämförde med att det kom reparatörer och skulle fixa saker i hans hem, men utan att Birkan kände till det. Så när han satt i trädgården hoppade han till när det plötsligt kom en reparatör gående förbi honom.
Så nu ska jag alltså bli av med den rädslan och börja se! Han sa att jag ska kalla på Ärkeängel Haniel och be henne hjälpa mig. Det tar mellan 1-21 dagar för henne att öppna upp ens seende och Birkan sa att nästan på en gång när jag kallar på henne och ber henne hjälpa till kommer jag att se eller höra ett nummer. Det numret är så många dager det kommer ta för mig.
Ärkeängel Haniel kan även säga åt en att tillföra och/eller ta bort saker ur kosten och får man sådana tillsägelser är det bara att lyda. Inget fusk om man vill att det ska fungera. (Direkt efter samtalet med Birkan kallade jag på ÄÄ Haniel angående detta och fick till mig talet 17. Allså ska det ta 17 dagar för henne att göra mig klärvoajant. Därefter vill hon att jag ska äta mer äpplen, vilket verkar logiskt för det gör jag inte. Jag såg därefter vindruvor och vatten, samt mindre choklad och fett.)
Birkan ville även att jag ska börja gå en promenad på 20 min varje dag för att hjälpa blodet cirkulera i kroppen och därmed även pranan (= energin från universum som våra själar livnär sig på). Man kan även träna på andra sätt. Allt som får igång blodcirkulationen är bra och det behöver inte vara hård träning.
Birkan sa även åt mig att det börjar bli dags nu för mig att bestämma mig för vad jag vill göra med detta. Om jag vill jobba med det, hur mycket, om jag bara vill ha det vid sidan om osv. Jag sa att det kom lite som en överraskning att jag började med andlighet. Att jag bara gick en kurs för skojs skull för att jag ville lära mig. Sen när min pappa gick bort så ville jag lära mig hur jag kunde fortsätta ha kontakt med honom samt lära mig mer om hans värld han är i nu. Därefter har det bara rullat på.
Då frågade Birkan mig om jag fått kontakt med min pappa och då sa jag "yeah... I think so". Sen sa Birkan att han föredrar att låta de döda få vara "döda", men att man gärna kan kalla på dem för hjälp och så... Därefter så pratade vi mest bara - självklart andlighet dock. (Nu kommer ju inlägget upp lite sent, så därför minns jag inte exakt.)
- Nästa samtal har blivit inställt för att Birkan kommer att befinna sig på Hawaii då och då blir tidsskillnaden så stor, Den lektionen har istället lagts till i slutet på kursen. Alltså är kommande samtal den 10 maj och hela mentorprogrammet kommer att avslutas den 5 juli (istället för 21 juni.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar