Vad är det för fel på folk...?!

För några dagar sen så tog jag Ellinor och åkte och till Shamoons arbete för vi behövde handla lite tillsammans innan vi åkte hem. Vi gjorde det och så gick vi till tunnelbanan sen för att åka hem. Vi åkte ifrån Skärholmen i södra Stockholm och när vi kom till stationen stod tunnelbanan redan inne så vi fick springa in och hann! Men nu i efterhand önskar jag nästan att vi hade missat...

Direkt när vi kom på tunnelbanan så satt det några kvinnor med sina barn (de var familj) och tog upp de 8 platserna längst fram i vagnen. Den äldsta kvinnan, som säkert var i 50-årsåldern, började titta på min vagn och prata på sitt språk så att de andra också började titta. Mest på vagnen, men även på oss. Jag ville nästan gå av för jag blev så irriterad. Jag vet att min vagn är lite ovanlig och jag vet att min make är 13 år äldre än jag, men man behöver ju inte glo så att ögonen nästan ramlar ur!

Vi satte oss sen på de fyra platserna som blev lediga intill vår barnvagn. Skönt att slippa se de där stirrhönorna tänkte jag! Men jag visste inte att det skulle bli ännu värre... Diagonalt (alltså de fyra sittplatserna som fanns en rad upp och en rad till höger från oss) satt 2 kvinnor typ 30-40 år och de både stirrade och pratade om oss konstant hela tiden - H-E-L-A- T-I-D-E-N-!!!

Först tänkte jag att jag kanske bara inbillade mig eftersom det är vanligt att man sveper med blicken över allt man ser när man pratar med någon, men när hennes vännina eller släkting som satt med ryggen mot oss vände sig om flera gånger och stirrade mot oss så blev det solklart! De pratade om oss, men vad det var vet jag inte för även de talade på ett främmande språk.

Jag hade varit på ett superbra humör hela dagen och var det när jag klev på tunnelbanan också. Hade jag varit på dåligt humör så hade jag säkert gått fram och skrikit åt dem på en gång, men nu satt jag mest och var på ett för bra humör för att kunna göra det. Jag kämpade verkligen för att bli på dåligt humör för att få krut till att gå och skälla ut dem, men det gick inte. Däremot när vi klev av i Slussen så stirrade jag på dem rejält, och de stirrade såklart tillbaka, så de vet att jag visste om att de talade om oss.

Men nu ångrar jag verkligen att jag inte bara gick fram och skällde ut dem. Både de gänget som glodde på vagnen och de andra 2 idioterna som stirrade resten av resan. Man kan visa lite respekt faktiskt och inte GLO. Titta och när ens sega hjärna uppfattat vad som setts så kan man för i helvete vända blicken. Det är inte första gången vi blir utstirrade. För några månader sen var den en tonårstjej med mamma på tunnelbanan som tittade på oss - och SKRATTADE!!! Fy fan vad arg jag blev där, men vi höll på att kliva av så jag kunde inte göra så mycket.

JÄVLA FÖRBANNADE IDIOTER DET FINNS PÅ VÅR PLANET ALLTSÅ!!! >:-@