Vad ska man skriva?

Vad skriver man när man inte längre har det som rutin, när man bara ramlar in såhär då och då? Jag älskar att skriva och få ur mig saker, det var därför jag som tonåring började blogga. Endast en vän visste om min blogg, annars var det bara främlingar som läste min blogg. När fler och fler i min närhet hittade min blogg så tappade jag suget på att blogga. Jag ville inte att de i min närhet skulle läsa. Vet inte varför egentligen, men bara så jag velat haft det.

Nu blev det som det blev och det är synd. Hade varit kul om jag hade fortsatt blogga under alla år fram till nu. Framför allt under småbarnsåren :D Men man kan ju alltid börja igen ;-)

Jag var en duktig spådam!

Igår fick jag ett oväntat meddelande från en tjej som jag spådde för med mina tarotkort för några år sen (2015-2016). Det hon skrev var detta:

Det gör mig så glad att höra att det jag spådde slagit in i det stora hela för jag kände mig inte så avancerad. Jag kände mig hela tiden som en nybörjare trots att jag kämpade för att hela tiden bli bättre - för det kan man alltid bli. Men det hände faktiskt flera gånger att folk hörde av sig för att berätta att min spådom slagit in och aldrig fick jag någon kritik. Så jag var nog rätt bra ändå 😉

Nu spår jag inte. Det är flera anledningar till varför. En anledning som jag blir galen på att folk inte förstår är att det tar så sjukt MYCKET energi! Folk tror att det bara är att slänga upp några kort och så kan man berätta allt möjligt. Vill man att det ska bli så sant som möjligt så krävs det mycket koncentration och lugn. Man måste liksom gå in i sig själv och vara väldigt fokuserad. Annars kan folk inte förvänta sig att det man spår ska bli rätt heller!

Sen jag blev gravid och mamma försvann ju all energi totalt! Man orkar ju knappt ta hand om sig själv eftersom all energi går åt till sitt barn. Får man någon tid över så passar man ju på att vila eller på annat sätt ta hand om sig själv eller göra något viktigt. Om folk tänker efter lite så har faktiskt spådamer/medium sällan barn. Titta bara på de som varit med i "Det Okända" och andra. Det är inte många som har barn - och jag förstår varför. Nu fick jag barn istället och skulle inte för något i världen vilja att det såg ut på något annat sätt.

Att vara synsk är precis som kondition en färskvara som måste tas hand om. Håller man inte på med det kontinuerligt så minskar förmågan. Så hade jag testat att spå nu så hade nog inte mycket varit rätt. Jag står nu på samma nivå som en person som aldrig spått i hela sitt liv. Men alla kan spå, så det är ingen "unik förmåga" som jag hade. Jag var inte ett dugg synsk eller medial när jag började hålla på med sånt här. Men efter ett par utbildningar och mycket övning så blev jag duktig till slut. Det kan vem som helst bli som sagt.

Saknar att blogga ♥ Ännu en uppdatering ☺

Jag saknar faktiskt att blogga här. Tycker ju väldigt mycket om att skriva, men sen jag blev mamma så har det ju inte blivit så mycket. Har lagt mitt fokus på annat ;-)

Jag är just nu inne på kurs Teoretisk Filosofi 2 på Stockholms universitet och har valt kurserna logik 1 och språkfilosofi 1 som de första två delkurserna i början av denna vårtermin. Ska tenta av dem nu och därefter har jag valt att fortsätta med språkfilosfi 2 och medvetandefilosofi. Anledningen till att jag valt just dessa kurser var att det var dem som den programansvariga rekommenderade och hon har själv läst just detta program (kandidatprogram i filosofi och lingvistik). Jag är dock riktigt trött på logik! Tycker att det är lite väl invecklat haha. Däremot så är språkfilosofin ganska intressant där man får lära sig lite mer på ett annat plan hur språket egentligen fungerar. Jag valde ju detta program främst för ett språkintresse, så nu känner jag att man börjar komma in på det jag tycker är intressant ☺

Ellinor älskar sin förskola och trivs väldigt bra där. Hon fick precis efter nyår flytta över till avdelningen för de lite äldre barnen för de märkte att hon behövde mer stimulans än den hon fick på första avdelningen. Det förstod jag nästan på en gång när hon började gå på förskola i slutet av sommmaren och jag fick höra att hon var äldst på avdelningen. Då frågade jag när hon skulle flytta till den äldre avdelningen, men de sa att det var så individuellt och att de just då skulle fokusera på att hon skulle gå på den avdelningen hon började på. Mammakänslan visste dock att hon inte skulle bli långvarig där - och jag hade rätt ;-) En till flyttade ned samtidigt som Ellinor, så det barnet brukar Ellinor leka med bland annat :-)

En komisk sak är också att jag märkte förra veckan att en f.d. lärare har sitt barn på samma avdelning haha... När jag kom för att hämta Ellinor så var en pappa där och hämtade sitt barn också. Jag hälsade och han hälsade tillbaka, men sen slog det mig vem det var! Han tittade lite på mig och jag på honom, men ingen sa något mer. I morse lämnade vi våra barn samtidigt också, men nu pratade vi inte heller. Blir ju lite pinsamt när man är van vid att se varandra på en annan plats. Det är dock inte första gången just han dyker upp efter att han slutat vara min lärare. När jag började i en ny skola så började han också arbeta i den sen haha... Vi lär säkert prata med varandra sen om det blir något "öppet hus" eller något. Han var en bra lärare och är väldigt trevlig ☺

Hej bloggen!

Av en slump råkade jag hitta min blogg 😅

Det är verkligen synd att jag inte orkat blogga så mycket sen ett par år tillbaka för det är ju verkligen nu som det har hänt som absolut mest. Hade verkligen varit kul att kunna gå tillbaka och se hur jag spenderade mina dagar och tänkte som nybliven mamma och allt. Men som tur är har jaf istället massor av bilder och videoklipp 😍

Som livet är nu så har min lilla flicka redan blivit 2,5 år och har nyligen skolats in på förskolan. Det gick superbra! Hon var lite ledsen vid lämning bara några dagar, men förskolepedagogerna sa att hon är väldigt lätt att trösta så hon hade lugnat sig snabbt. Därefter började hon älska förskolan och senast igår grät hon när jag och min man kom för att hämta henne för hon ville stanna kvar 😂 Vi får väl hoppas att den känslan håller i sig länge - gärna till gymnasiet och därefter... 😉

För min del har jag också hamnat i skolan igen. Jag pluggar kandidatprogrammet i filosofi och lingvistik. "Vad blir man då?" är standardfrågan som man får höra. Ingenting, brukar jag svara för jag tycker frågan är så dum. Detta är ju såklart ett program som likt mitt gymnasieprogram (humanistiska programmet - inriktning språk) lägger en grund för högre studier. MEN om jag skulle vilja börja jobba efter det här kandidatprogrammet så får man ju välja ett yrke där det är bra att man är duktig på språk och/eller filosofi. Många myndigheter och företag gillar det kritiska tänkandet man får av att studera filosofi. Jag läser Teoretisk Filosofi 1 just nu och det är betydligt svårare än jag trodde. Jag trodde filosofi skulle vara ett enkelt ämne att studera för alla kan ju tänka liksom. Men att tänka inom olika mallar på sätt man inte ens visste fanns - det är riktigt svårt faktiskt.

Anledningen till att jag valde det här programmet är för att jag sedan årskurs 7 på högstadiet har haft ett starkt språkintresse och hade kontakttolk som drömyrke. Eftersom jag inte kom in de 2 år jag sökte p.g.a. att de inte lärde ut mina tolkspråk (franska, italienska) de åren, tänker jag nu att jag vill plugga språk på annat sätt. Helst av allt ville jag nu studera språkvetenskap, men det fanns endast i Uppsala (som närmast Stockholm). Jag vill ju dock hålla mig i Stockholm och det finns på Stockholms universitet - men endast på masternivå 🤦🏼‍♀️ Vilket betyder att jag skulle behöva läsa lingvistik i 3 år först. Men det kändes lite jobbigt med ren lingvistik i 3 år, så jag tänkte att jag spär ut det med lite filosofi som jag också har ett intresse för. 😄 Då blev detta lösningen 😉

Så nu rullar livet som det ska och vi får se vart detta leder 😊

Det går så fort! :-O ♥

Ellinor växer så himla snabbt att man knappt hänger med! Hon kan så himla mycket nu och lär sig mer och mer hela tiden. Nu känns hon verkligen som ett småbarn och är inte min lilla bebis längre :'( ♥ Tänk ändå vad mycket som har hänt och hon är inte ens 1,5 år än! I början av förra året var hon ju inte ens född. Det känns så sjukt att tänka att jag var gravid förra året när det känns som 10 år sen haha :-P Minns knappt hur det var att vara gravid eller när hon var spädbarn. Den tiden swishade verkligen förbi - och jag som trodde folk bara överdrev. Tyvärr hade de alla rätt. Samtidigt så blir man så stolt över att se sitt barns utveckling och hur de utvecklas alltmer.

Nu vill Ellinor äta själv, jag får inte mata längre haha. Hon kommer med mina eller andras skor när någon ska gå samt försöker sätta på sig sina egna själv, hon slänger skräp i papperskorgen, hon hjälper till att plocka ihop sina leksaker och mycket mer. Det är så roligt också att hon nu förstår nästan allt man säger även fast hon inte själv kan prata så mycket. Ber man henne om något så får man det och säger man åt henne att göra något så gör hon det. Ellinor är bl.a. super duktig på att torka upp efter sig om hon har spillt något. Man behöver bara lägga fram en bit papper så vet hon precis vad hon ska göra med det (sen får man väl kanske göra det lite ordentligare).

Nackdelen med att hon utvecklas är att hon börjar trotsa och testa gränser. Hon har redan börjat en del. Framför allt genom att lägga sig raklång på marken/golvet och gråta/skrika om hon inte får som hon vill och protesterar genom att då vägra gå. Dock så går det över ganska snabbt ;-) Sen kan hon också börja kasta grejer omkring sig när hon är arg. Då tar hon allt hon får tag i framför sig och bara kastar iväg det, antingen rakt ner på golvet eller bara kastar bak det - då får man se upp! Men direkt när man säger åt henne så brukar hon vara duktig och lägga tillbaka allt igen ;-) För några månader sen när hon gjorde det första gången så försökte hon vägra att ta upp det hon kastat på golvet, men jag tvingade henne att ta upp det. Det gällde dock att ha tålamod för hon grät och skrek och totalt vägrade ta upp det först. Sen började hon peta på det lite med ett finger och sen till slut tog hon upp det. Det tog en halvtimme, men det fick ta den tid det tog. Tack vare att hon fick veta att jag är konsekvent i sånna lägen, lyssnar hon nu på första tillsägelsen ☺

Det allra bästa med Ellinor är att man kan ha så otroligt roligt med henne. De bästa skratten får man med henne ♥ Min faktastiska lilla flicka som kan driva en både till totalt vansinne, som till den gladaste och stoltaste mamman i världen ♥

- Älskar dig! ♥

Varför färglösa barnrum?

Nu som mamma har det ju såklart blivit vanligt för mig att följa andra mammor på framför allt Instagram och de som har en väldigt modern stil hemma har allt i vitt, grått och svart - även hos barnen. De har även väldigt "stela och tråkiga" leksaker i min smak. Jag förstår om man kanske är en sån som är vädigt mån om att barnen ska slippa få i sig massa gifter från plast och därmed ha mycket leksaker i t.ex. - men måste de se så tråååkiga ut? Kolla på dessa exempel:

Det ser ut som en svartvit film, men det är tydligen dagens barnrum... :'-(

Världens tråkigaste babygym!!!

Men denna tar fan priset! Ett GRÅTT bollhav?! Alltså vem kom på idéen?! Bollhav som ska vara fullt av alla möjliga färger är numera grått?! Och dyyyyyyrt :-O Vem vill ens betala så mycket för att få ett hav fullt av ren ångest?! (Just denna hittade jag på Jollyroom)

Vad är det för fel på folk...?!

För några dagar sen så tog jag Ellinor och åkte och till Shamoons arbete för vi behövde handla lite tillsammans innan vi åkte hem. Vi gjorde det och så gick vi till tunnelbanan sen för att åka hem. Vi åkte ifrån Skärholmen i södra Stockholm och när vi kom till stationen stod tunnelbanan redan inne så vi fick springa in och hann! Men nu i efterhand önskar jag nästan att vi hade missat...

Direkt när vi kom på tunnelbanan så satt det några kvinnor med sina barn (de var familj) och tog upp de 8 platserna längst fram i vagnen. Den äldsta kvinnan, som säkert var i 50-årsåldern, började titta på min vagn och prata på sitt språk så att de andra också började titta. Mest på vagnen, men även på oss. Jag ville nästan gå av för jag blev så irriterad. Jag vet att min vagn är lite ovanlig och jag vet att min make är 13 år äldre än jag, men man behöver ju inte glo så att ögonen nästan ramlar ur!

Vi satte oss sen på de fyra platserna som blev lediga intill vår barnvagn. Skönt att slippa se de där stirrhönorna tänkte jag! Men jag visste inte att det skulle bli ännu värre... Diagonalt (alltså de fyra sittplatserna som fanns en rad upp och en rad till höger från oss) satt 2 kvinnor typ 30-40 år och de både stirrade och pratade om oss konstant hela tiden - H-E-L-A- T-I-D-E-N-!!!

Först tänkte jag att jag kanske bara inbillade mig eftersom det är vanligt att man sveper med blicken över allt man ser när man pratar med någon, men när hennes vännina eller släkting som satt med ryggen mot oss vände sig om flera gånger och stirrade mot oss så blev det solklart! De pratade om oss, men vad det var vet jag inte för även de talade på ett främmande språk.

Jag hade varit på ett superbra humör hela dagen och var det när jag klev på tunnelbanan också. Hade jag varit på dåligt humör så hade jag säkert gått fram och skrikit åt dem på en gång, men nu satt jag mest och var på ett för bra humör för att kunna göra det. Jag kämpade verkligen för att bli på dåligt humör för att få krut till att gå och skälla ut dem, men det gick inte. Däremot när vi klev av i Slussen så stirrade jag på dem rejält, och de stirrade såklart tillbaka, så de vet att jag visste om att de talade om oss.

Men nu ångrar jag verkligen att jag inte bara gick fram och skällde ut dem. Både de gänget som glodde på vagnen och de andra 2 idioterna som stirrade resten av resan. Man kan visa lite respekt faktiskt och inte GLO. Titta och när ens sega hjärna uppfattat vad som setts så kan man för i helvete vända blicken. Det är inte första gången vi blir utstirrade. För några månader sen var den en tonårstjej med mamma på tunnelbanan som tittade på oss - och SKRATTADE!!! Fy fan vad arg jag blev där, men vi höll på att kliva av så jag kunde inte göra så mycket.

JÄVLA FÖRBANNADE IDIOTER DET FINNS PÅ VÅR PLANET ALLTSÅ!!! >:-@