Hej bloggen!

Av en slump råkade jag hitta min blogg 😅

Det är verkligen synd att jag inte orkat blogga så mycket sen ett par år tillbaka för det är ju verkligen nu som det har hänt som absolut mest. Hade verkligen varit kul att kunna gå tillbaka och se hur jag spenderade mina dagar och tänkte som nybliven mamma och allt. Men som tur är har jaf istället massor av bilder och videoklipp 😍

Som livet är nu så har min lilla flicka redan blivit 2,5 år och har nyligen skolats in på förskolan. Det gick superbra! Hon var lite ledsen vid lämning bara några dagar, men förskolepedagogerna sa att hon är väldigt lätt att trösta så hon hade lugnat sig snabbt. Därefter började hon älska förskolan och senast igår grät hon när jag och min man kom för att hämta henne för hon ville stanna kvar 😂 Vi får väl hoppas att den känslan håller i sig länge - gärna till gymnasiet och därefter... 😉

För min del har jag också hamnat i skolan igen. Jag pluggar kandidatprogrammet i filosofi och lingvistik. "Vad blir man då?" är standardfrågan som man får höra. Ingenting, brukar jag svara för jag tycker frågan är så dum. Detta är ju såklart ett program som likt mitt gymnasieprogram (humanistiska programmet - inriktning språk) lägger en grund för högre studier. MEN om jag skulle vilja börja jobba efter det här kandidatprogrammet så får man ju välja ett yrke där det är bra att man är duktig på språk och/eller filosofi. Många myndigheter och företag gillar det kritiska tänkandet man får av att studera filosofi. Jag läser Teoretisk Filosofi 1 just nu och det är betydligt svårare än jag trodde. Jag trodde filosofi skulle vara ett enkelt ämne att studera för alla kan ju tänka liksom. Men att tänka inom olika mallar på sätt man inte ens visste fanns - det är riktigt svårt faktiskt.

Anledningen till att jag valde det här programmet är för att jag sedan årskurs 7 på högstadiet har haft ett starkt språkintresse och hade kontakttolk som drömyrke. Eftersom jag inte kom in de 2 år jag sökte p.g.a. att de inte lärde ut mina tolkspråk (franska, italienska) de åren, tänker jag nu att jag vill plugga språk på annat sätt. Helst av allt ville jag nu studera språkvetenskap, men det fanns endast i Uppsala (som närmast Stockholm). Jag vill ju dock hålla mig i Stockholm och det finns på Stockholms universitet - men endast på masternivå 🤦🏼‍♀️ Vilket betyder att jag skulle behöva läsa lingvistik i 3 år först. Men det kändes lite jobbigt med ren lingvistik i 3 år, så jag tänkte att jag spär ut det med lite filosofi som jag också har ett intresse för. 😄 Då blev detta lösningen 😉

Så nu rullar livet som det ska och vi får se vart detta leder 😊

Det går så fort! :-O ♥

Ellinor växer så himla snabbt att man knappt hänger med! Hon kan så himla mycket nu och lär sig mer och mer hela tiden. Nu känns hon verkligen som ett småbarn och är inte min lilla bebis längre :'( ♥ Tänk ändå vad mycket som har hänt och hon är inte ens 1,5 år än! I början av förra året var hon ju inte ens född. Det känns så sjukt att tänka att jag var gravid förra året när det känns som 10 år sen haha :-P Minns knappt hur det var att vara gravid eller när hon var spädbarn. Den tiden swishade verkligen förbi - och jag som trodde folk bara överdrev. Tyvärr hade de alla rätt. Samtidigt så blir man så stolt över att se sitt barns utveckling och hur de utvecklas alltmer.

Nu vill Ellinor äta själv, jag får inte mata längre haha. Hon kommer med mina eller andras skor när någon ska gå samt försöker sätta på sig sina egna själv, hon slänger skräp i papperskorgen, hon hjälper till att plocka ihop sina leksaker och mycket mer. Det är så roligt också att hon nu förstår nästan allt man säger även fast hon inte själv kan prata så mycket. Ber man henne om något så får man det och säger man åt henne att göra något så gör hon det. Ellinor är bl.a. super duktig på att torka upp efter sig om hon har spillt något. Man behöver bara lägga fram en bit papper så vet hon precis vad hon ska göra med det (sen får man väl kanske göra det lite ordentligare).

Nackdelen med att hon utvecklas är att hon börjar trotsa och testa gränser. Hon har redan börjat en del. Framför allt genom att lägga sig raklång på marken/golvet och gråta/skrika om hon inte får som hon vill och protesterar genom att då vägra gå. Dock så går det över ganska snabbt ;-) Sen kan hon också börja kasta grejer omkring sig när hon är arg. Då tar hon allt hon får tag i framför sig och bara kastar iväg det, antingen rakt ner på golvet eller bara kastar bak det - då får man se upp! Men direkt när man säger åt henne så brukar hon vara duktig och lägga tillbaka allt igen ;-) För några månader sen när hon gjorde det första gången så försökte hon vägra att ta upp det hon kastat på golvet, men jag tvingade henne att ta upp det. Det gällde dock att ha tålamod för hon grät och skrek och totalt vägrade ta upp det först. Sen började hon peta på det lite med ett finger och sen till slut tog hon upp det. Det tog en halvtimme, men det fick ta den tid det tog. Tack vare att hon fick veta att jag är konsekvent i sånna lägen, lyssnar hon nu på första tillsägelsen ☺

Det allra bästa med Ellinor är att man kan ha så otroligt roligt med henne. De bästa skratten får man med henne ♥ Min faktastiska lilla flicka som kan driva en både till totalt vansinne, som till den gladaste och stoltaste mamman i världen ♥

- Älskar dig! ♥

Varför färglösa barnrum?

Nu som mamma har det ju såklart blivit vanligt för mig att följa andra mammor på framför allt Instagram och de som har en väldigt modern stil hemma har allt i vitt, grått och svart - även hos barnen. De har även väldigt "stela och tråkiga" leksaker i min smak. Jag förstår om man kanske är en sån som är vädigt mån om att barnen ska slippa få i sig massa gifter från plast och därmed ha mycket leksaker i t.ex. - men måste de se så tråååkiga ut? Kolla på dessa exempel:

Det ser ut som en svartvit film, men det är tydligen dagens barnrum... :'-(

Världens tråkigaste babygym!!!

Men denna tar fan priset! Ett GRÅTT bollhav?! Alltså vem kom på idéen?! Bollhav som ska vara fullt av alla möjliga färger är numera grått?! Och dyyyyyyrt :-O Vem vill ens betala så mycket för att få ett hav fullt av ren ångest?! (Just denna hittade jag på Jollyroom)

Vad är det för fel på folk...?!

För några dagar sen så tog jag Ellinor och åkte och till Shamoons arbete för vi behövde handla lite tillsammans innan vi åkte hem. Vi gjorde det och så gick vi till tunnelbanan sen för att åka hem. Vi åkte ifrån Skärholmen i södra Stockholm och när vi kom till stationen stod tunnelbanan redan inne så vi fick springa in och hann! Men nu i efterhand önskar jag nästan att vi hade missat...

Direkt när vi kom på tunnelbanan så satt det några kvinnor med sina barn (de var familj) och tog upp de 8 platserna längst fram i vagnen. Den äldsta kvinnan, som säkert var i 50-årsåldern, började titta på min vagn och prata på sitt språk så att de andra också började titta. Mest på vagnen, men även på oss. Jag ville nästan gå av för jag blev så irriterad. Jag vet att min vagn är lite ovanlig och jag vet att min make är 13 år äldre än jag, men man behöver ju inte glo så att ögonen nästan ramlar ur!

Vi satte oss sen på de fyra platserna som blev lediga intill vår barnvagn. Skönt att slippa se de där stirrhönorna tänkte jag! Men jag visste inte att det skulle bli ännu värre... Diagonalt (alltså de fyra sittplatserna som fanns en rad upp och en rad till höger från oss) satt 2 kvinnor typ 30-40 år och de både stirrade och pratade om oss konstant hela tiden - H-E-L-A- T-I-D-E-N-!!!

Först tänkte jag att jag kanske bara inbillade mig eftersom det är vanligt att man sveper med blicken över allt man ser när man pratar med någon, men när hennes vännina eller släkting som satt med ryggen mot oss vände sig om flera gånger och stirrade mot oss så blev det solklart! De pratade om oss, men vad det var vet jag inte för även de talade på ett främmande språk.

Jag hade varit på ett superbra humör hela dagen och var det när jag klev på tunnelbanan också. Hade jag varit på dåligt humör så hade jag säkert gått fram och skrikit åt dem på en gång, men nu satt jag mest och var på ett för bra humör för att kunna göra det. Jag kämpade verkligen för att bli på dåligt humör för att få krut till att gå och skälla ut dem, men det gick inte. Däremot när vi klev av i Slussen så stirrade jag på dem rejält, och de stirrade såklart tillbaka, så de vet att jag visste om att de talade om oss.

Men nu ångrar jag verkligen att jag inte bara gick fram och skällde ut dem. Både de gänget som glodde på vagnen och de andra 2 idioterna som stirrade resten av resan. Man kan visa lite respekt faktiskt och inte GLO. Titta och när ens sega hjärna uppfattat vad som setts så kan man för i helvete vända blicken. Det är inte första gången vi blir utstirrade. För några månader sen var den en tonårstjej med mamma på tunnelbanan som tittade på oss - och SKRATTADE!!! Fy fan vad arg jag blev där, men vi höll på att kliva av så jag kunde inte göra så mycket.

JÄVLA FÖRBANNADE IDIOTER DET FINNS PÅ VÅR PLANET ALLTSÅ!!! >:-@

Om min BB-väska

Nu känns det som en evighet sen jag födde barn, fastän det bara var 1,5 år sen, men jag kommer ihåg ganska väl vad jag hade med mig i min BB-väska och tänkte kommentera om det var nödvändigt/nödvändigt samt vad jag saknade. Känns som ett sånt här inlägg bara är ett måste om man har både en blogg och fött barn ;-)


2 par mjukisset
Jag hade tänkt ta endast ett set mjukiskläder, men hade läst på en annan blogg en tjej som föreslog att ha fler par byxor med sig då hon hade fått blod igenom byxorna och saknade då ombyte. Så jag stoppade ned ett par byxor till och eftersom de båda byxorna jag tog med hade tillhörande huvtröjor knölades även dem ner. Jag hade dock klarat mig med endast ett set då jag inte blödde igenom något.

Trosor
Man får ju nättrosor av sjukhuset, men det är ju precis som det låter bara nät. Så jag drog på ett par vanliga trosor utanpå nättrosorna för de är så extremt stora för de som är lite mindre i storleken bara för att de ska passa på alla. Sen äer det ju självklart att man vill ha stora sköna trosor efter en förlossning som den superstora bindan även ska få plats i.

Strumpor
Självklart ett måste. Behöver nog inte ens kommentera det :-P

Deodorant
Man vill verkligen fräscha till sig efter en förlossning.

Duschtvål
När man har fött barn så tror jag alla mammor längtar in i duschen så snabbt som möjligt. Man har ju en del blod, fostervatten, svett och annat inkletat på kroppen. En väldoftande tvål hjälper ju då till med att verkligen få en att känna sig ren igen.

Tandborste och tandkräm
Eftersom man förmodligen lär stanna över natten är detta en självklarhet. Jag fick ju dessutom stanna 3 dagar...

Toarulle - Lambi
Detta skrattar man säkert åt, men jag hade läst att toalettpappret på sjukhuset verkligen är torrt och känns väldigt obekvämt att torka sig med efter en förlossning. Så att ta med en mjuk toalettrulle var ett tips, men den använde jag inte alls. Jag höll mig till sjukhusets, men jag var ju på BB-hotellet och de kanske hade lite bättre toalettpapper där. Minns inte riktigt, men vet att jag inte använde min egen toalettrulle :-P

Plastsandaler
Jag hade läst att någon tyckte att duscharna på förlossningen var så ofräscha så det var ett tips att ta med skor att kunna ha i duschen. Nu var ju min dusch väldigt fräsch på BB-hotellet tycker jag.

Sminkborttagningspads
Jag visste inte om jag kanske skulle hamna på förlossningen någon dag då jag hade sminkat mig så därför var det ju ett måste att ha det med i väskan. Nu hade jag ju tur att jag åkte in på morgonen så jag var helt osminkad. Det var sån tur för jag hade aldrig orkat stått och sminka av mig varken under eller efter förlossningen och föda med smink - ALDRIG! Det hade bara blivit helt förstört och fått mig att se ännu sämre ut än osminkad.

Toffs
I fall jag skulle hamnat på förlossningen med utsläppt hår så hade jag stoppat ner en toffs så jag kunde få bort håret. Nu hann jag ju göra en fläta hemma innan vi åkte in. ☺

Concealer
Jag går osminkad ganska ofta, men även de dagarna har jag i alla fall lite concealer under ögonen då jag är ganska mörk där. Så för att ljusa upp det är det bara ett måste.


Riskakor - Marabou gräddnougat - läsk och annat tilltugg...
Jag hade verkligen stoppat ner massa gott att smaska på främst under förlossningen då jag var förstföderska och hört att det kan bli utdraget. Min förlossningen rullade dock på väldigt bra och gick relativt snabbt och jag hade ju så ont hela tiden så att äta var det absolut sista jag tänkte på. Däremot var det ganska gott att ha något att smaska på när vi tillbringade följande dagar på BB-hotellet. ☺

Systemkamera
Alla minnen som kan dokumenteras måste ju bara göra det! Man kan inte ha för många foton. Jag älskar att ha foton att titta tillbaka på och minnas. En nyförlöst liten bebis måste ju absolut bara förevigas. Både jag och min make glömde dock bort att använda den för vi fotade lite med mobilerna istället och sen var vi ju så uppslukade av vår lilla flicka och stunden så det blev inga foton med den kameran förrän innan vi skulle åka hem.

Mobilladdare
Detta är ju bara superviktigt haha. Min mobil dog ju dessutom i början av min förlossning vilket jag är superledsen för. Hade gärna kontaktat folk så fort lillan kommit ut, men nu fick jag ju vänta 3 timmar tills jag kom till BB-hotellet och lagt min mobil på laddning. Det var ju tur dock att Shamoon hade sin mobil så att han kunde skicka foto till min mamma när hon hade blivit mormor.

Ett set baby-kläder till bebis
Många tycker att man ska ta med flera par bodys och allt möjligt, men eftersom sjukvårdspersonalen förespråkar hud-mot-hud så fick lillan inga kläder på sig förrän efter två dagar när vi trodde att vi skulle få åka hem, annars hade hon inte fått det förrän tre dagar efter förlossningen ;-) Så en body och mjukisdräkt med ett par strumpor till räckte mycket väl. Jag hade även en egen mössa med, men sen fick man ju en av sjukhuset också ☺

Babyoverall
Jag hade en overall med som jag stoppade lillan i för hemgång, men den var ju stor som ett monster jämfört med henne haha. Så den fick användas som babyfilt då jag inte hade tagit med någon sådan vilket jag ångrar att jag inte stoppade ner.

Tappa vänner som mamma?

Jag är så glad och tacksam över att jag inte behövt uppleva att bli "dumpad" som kompis bara för att jag skaffat barn - tvärtom. Dock så har jag inte så många vänner som jag umgås med. Jag har endast ett par - men de står mig väldigt nära istället. Resten som jag har lärt känna genom åren har jag endast kontakt med via sociala medier. Men de som jag faktiskt umgås med hjälper mig istället och har erbjudit sig att kunna vara barnvakt om så behövs (det har det dock inte än). Det betyder så mycket för mig att ha vänner som är så förstående och ger sånt stöd. Vi träffas fortfarande och gör samma vanliga saker som innan, d.v.s. fikar, går promenader o.s.v. haha, bara att det är en liten extra med ;-) Men nu så går man ju gärna en omväg förbi någon lekpark eller något annat speciellt riktat till barn så att lillan också känner att hon får ut något av träffarna :-D Sen om vi skulle slinka in i någon klädaffär så är ju ett besök på barnavdelningen bara ett måste - även om man inte skulle ha haft barn! ♥-D

Så jag är så tacksam över att dessa fina vänner välkomnat Ellinor så fantastiskt bra och accepterat att hon lär följa med nu när vi ses. Precis det kommer jag göra när de får barn ♥

Svar på 2 vanliga frågor

Det finns två frågor som folk väldigt ofta ställer till mig och de är:

Ska inte Ellinor börja på förskola snart?

och

Är ni inte sugna på syskon snart till Ellinor?

- Svaret är NEJ på båda.

Eftersom jag inte hade något fast jobb innan Ellinor föddes så har jag inte bestämt något med någon chef om när jag måste börja arbeta igen. Den friheten tänker jag ta till vara på och vara hemma så länge som det bara går med Ellinor. Jag tar hellre själv ut henne till lekparker och andra ställen där hon kan träffa barn. Framför allt nu när hon är 16 mån och mitt inne i separationsfasen.

Vi vill självklart att Ellinor ska få bli storasyster, men jag vill att hon ska bli fri från blöjor, barnvagn, börjat förskola o.s.v. så att hon känns mer självständig. Jag har då fått motkritik att det skulle bli jobbigt att börja om med allt man precis slutat med samt att mindre åldersskillnad skulle ge dem ett starkare band. Detta ändrar dock inte min åsikt, utan jag vill ändå ha några år mellan syskon. Framför allt eftersom jag och min man endast vill ha ett barn till, då vill jag gärna ha det att se fram emot ett tag. Sen vill jag självklart kunna fokusera allt jag kan på Ellinor nu så att hon får en bra start i livet och jag hinna lära mig så mycket som möjligt om barn eftersom jag är förstagångsförälder. Nästan varje dag lär man sig ju något nytt ♥