Gott nytt år i himlen, pappa! ♥

Nu är det inte långt kvar på detta år. Snart inleds ett nytt år, det första året utan min pappa. Det kommer kännas tungt att inte ha honom närvarande när jag tar studenten om bara 5,5 månader. Det kommer inte bli detsamma nu när jag trodde att jag skulle få ha alla mina nära och kära där. En bit av mig kommer alltid att vara borta nu sedan 15 dec 2013 </3 Älskar och saknar dig för alltid pappa ♥

Begravningen närmar sig... :'(

I fredags så var jag, mamma och farmor på Fonus och pratade lite om pappas begravning. Farmor hade redan kollat lite på kista, blommor och lite annat så vi berättade för begravningsentreprenören om hur vi hade tänk det. Lite annat som vi behövde diskutera var om var vi ville ha begravningen, fikat efteråt och så. Tyvärr så var pappa inte medlem i svenska kyrkan, men vi vill ändå ha en kyrklig begravning istället för borgerlig så vi kommer nu att behöva betala en kyrkoherde ca 5000 kr. Begravningsentreprenören gav oss också en ungefärlig prisplan över hur mycket allt kommer att kosta ungefär. Just nu ligger det på 40 000 kr. Det är väldigt ont om begravningstider just nu så det finns inte lediga datum förrän v.3 Vi vill också ha begravningen vid kl.12:00 och den enda dagen som hade den tiden som ledig var den 13 januari - samma dag som min farbror fyller år. Så hans födelsedag och pappas begravning slås förmodligen ihop. Begravningsentreprenören skulle ringa till farmor idag och bekräfta datumet om det verkligen är möjligt då, men ännu har jag inte hört något från farmor om hur det har gått.

- Pappa, jag saknar dig! :'( ♥

Kistan som vi har valt till pappa

Blommorna som ska ligga på kistan fick gå efter Hammarbys färger  eftersom pappa var ett stort Hammarby fan

Vila i frid underbara pappa (16.08.1965 - 15.12.2013) ♥

För det första så ber jag om ursäkt för att jag inte har skrivit så ofta på sistone, men ingen dator utan mammas fungerar just nu så man får anpassa sig lite till när hon inte använder den och så...


Pappa blev sjuk

I lördags så hade jag dansuppvisning och min pappa skulle komma tillsammans med farmor. Tyvärr så berättade mamma efter att jag hade dansat att han tyvärr inte komma eftersom han när han stod och duschade hade kliat sönder sitt pungbråck så att det hade sprutat över 1 liter blod. Han hade sagt till farmor "Nu dör jag. Jag dör nu." samtidigt som blodet sprutade.

Ambulansen hade kommit hem till farmor (där pappa nu bodde eftersom det tog slut med flickvännen i Norrtälje och han inte hade något annat hem). De tog massa prover på pappa och tjatade på att få ta med sig honom till sjukhuset. Envis som min pappa är så vägrade han följa med. Han ville så gärna se mig dansa! Fast det talade han såklart inte om för ambulansmännen...

Så fort ambulansen åkt så tänkte pappa att han skulle ringa en taxi för att komma till min dans. När han ställde sig upp så bara svartnade det för hans ögon. Då insåg han att han inte kunde komma utan att det var bäst att stanna hemma. Han ringde då till mamma och berättade hur ledsen han var och sa att hon skulle förklara som det var för mig.


Sista samtalet med pappa

När jag kom hem och hade ätit så ringde jag upp pappa efter 17:00. Han berättade allt för mig och sa att han var jätteledsen för att han inte kunde komma. Självklart så var jag inte ett dugg arg utan det var ju klart att jag förstod! Vi pratade sen om allt möjligt. Han tyckte att det ändå var bra att han hade köpt biljetter så att min dans fick in lite pengar ändå, han berättade att han hade hittat en hemsida där man kan översätta svenska ord till latin. Vi lekte lite med den sidan eftersom jag läser latin. Pappa slog upp olika ord och så försökte vi se hur engelska/svenska ord uppkommit utifrån dem. Sen så pratade pappa om en del saker som mamma har och så.

Vi pratade i 1 timme och 40 min.
- Nu har vi pratat länge! sa pappa
- Ja, men det var ju trevligt, svarade jag.

Jag fortsatte sen:
- Jag och mamma tänkte komma och hälsa på någon dag
- Gör det, svarade han. Det är bara att ringa och så fixar vi lite schysst käk.

Till sist sa vi "puss puss" till varandra.

Efter det så avslutade vi samtalet. Flera gånger så sa han hur ledsen han var för att han inte kunde komma. Jag sa då att han inte behövde vara så ledsen eftersom det kommer fler tillfällen. En gång så svarade han "jo, men ändå, jag ville så gärna komma" men en annan gång svarade han "var inte så säker på det du" och jag trodde tyvärr inte att han skulle ha rätt i det...


Pappa hamnade på sjukhus - senare hjärtstopp!

I söndags när jag vaknade hade farmor ringt mamma. Hon sa att pappa hade åkt in till sjukhuset med ambulans vid 02:00 på natten för att han igen hade börjat blöda när han gick på toa. Jag var lite orolig, men det kändes tryggt att han nu var i läkande händer.

På eftermiddagen vid 13:00 gick jag och mormor och handlade mat. När mormor stod och betalade så ringde mamma mig. Det var tur att jag hade mobilen med mig, för det är inte ofta som jag tar med den när jag bara ska handla. Jag hörde inte vad hon sa för hon bara grinade. Då sa hon att pappa var jättedålig så hon ska åka till Sjukhuset, men väntar tills jag kom hem.

Hela vägen hem så grinade jag! Det kunde inte vara sant. Ibland slutade jag dock att gråta för att jag tänkte att läkarna kan stabilisera hans tillstånd eftersom han redan var på sjukhuset och så. När jag kom hem så frågade jag mamma vad det var som egentligen hade hänt med pappas tillstånd. Till svar fick jag det värsta man kan få. "Han har hjärtstopp."

Jag släppte varorna och gick in till pojkvännen där jag föll på knä framför sängen och tårarna sprutade. Jag berättade som det var för Kashan och han pussade mig och höll om mig.

Mamma ringde till storebror och frågade om han kunde skjutsa in oss till Södersjukhuset. Han kom på en gång. När vi kom fram till sjukhuset sökte vi oss fram till hiss B som skulle leda oss till avdelning 52. Jag struntade blankt i att jag var hiss rädd för allt jag tänkte på var att få träffa pappa.

Mamma gick fram till en sjuksköterska och frågade efter Janne Berghäll. Hon i sin tur skakade han med mig, mamma och storebror och frågade sen vilka sorts anhöriga som vi var. Då berättade sköterskan "vi har inte hunnit göra i ordning honom än" och då började mammas tårar spruta. Jag ville inte inse att det betydde att han var död.

Vi fick följa med sköterskan sen till ett rum där farmor satt framför en läkare. Farmor grät och vi alla grät och vi kramade varandra. Läkaren kramade också om oss. Vi fick sen sitta och lyssna på läkaren som berättade om vad som hade hänt pappa under dagen.


Pappas sista dag

Han hade varit rätt så pigg på förmiddagen och så. Vid lunch sen så ville pappa gå och duscha så de hade ställt hans mat i hans rum så han kunde äta när han kom tillbaka. Efter en stund när de gick runt för att samla in resterna så stod pappas mat orörd och han var inte där. De började då leta efter honom och såg då att dusch båset var låst. När de slog in dörren så låg pappa där på golvet. Han hade inte ens hunnit duscha, men höll på att klä av sig eftersom byxorna var halvt nerdragna. De började med HLR och övergick sedan till redskap och sånt för att återuppliva pappa. De höll på i hela 1,5 timme innan de var tvungna att ge upp.

Lite väntan

Storebror ringde till min storasyster Jennifer och farmor ringde till min ena farbror. Sen så blev vi hänvisade till ett anhörigrum där en sjukhuskurator satt med oss lite och gav lite information innan hon sen gick. Där pratade storebror med min storasyster Michelle och farmor ringde till min andra farbror. Sedan fick vi sitta där och prata tills de hade städat pappas rum från all elektronik som de försökt återupplivat honom med.


Farväl av pappa

Väl i pappas rum så var ett ljus och en adventsljusstake tända och pappa låg där fridfullt. Till och med sjuksköterskan tyckte att han såg ut att sova skönt. Det var först lite skrämmande att se för man kände verkligen att han var avliden. Efter en stund kom sjuksköterskan med saft, kaffe, kakor och skorpor. Efter ca 35 min när klockan var 15:50 var storebror tvungen att åka för han skulle hålla i någon klass på gymmet. Bara tio min senare vid 16:00 öppnar sjuksköterskan dörren och berättade att det kom några fler anhöriga.

Först gick Jennifer, men hon stannade tvärt vid dörrposten och slog händerna för ansiktet och började grina. Michelle kom efter och sist deras mamma Gisela (jag och mina systrar har samma pappa, men olika mammor). Båda mina systrar kramade om mig hårt.

När vi varit där ca 45 min gick vi därifrån. Jag gick fram till pappa och la handen på hans axel, men det kändes lite konstigt och förstå mig rätt nu, men också lite "onödigt" för det kändes bara som ett skal. Pappa var ju nu någon annanstans. Han var ju inte längre i kroppen så varför klappa den? Men det kändes ändå bra.

VILA I FRID NU UNDERBARA PAPPA! TÄNK SÅ FOLK HAR HACKAT PÅ DIG, MEN JAG HAR ALLTID INNERST INNE ÄLSKAT DIG ÄVEN DE GÅNGER SOM DU GJORT MIG MYCKET BESVIKEN!

JAG ÄR SÅ GLAD FÖR ATT VI FICK EN SÅ GOD KONTAKT DEN SISTA TIDEN. JAG TÄNKTE ATT VI NU ÄNTLIGEN KUNDE HITTA TILLBAKA TILL VARANDRA EFTER ATT INTE HAFT SÅ MYCKET KONTAKT NÄR DU BODDE HOS DIN FLICKVÄN I NORRTÄLJE NÅGRA ÅR.

FÖRLÅT FÖR ATT JAG INTE ÅKTE OCH TRÄFFADE DIG SÅ OFTA SOM JAG BORDE HA GJORT! FY FAN VAD DUMT AV MIG! SIST VI TRÄFFADES VAR DEN 28 SEPTEMBER! JAG BORDE VERKLIGEN HA TRÄFFAT DIG MED JÄMNARE MELLANRUM!

NU FÅR DU ÄNTLIGEN TRÄFFA FARFAR. JAG VET SÅ MYCKET SOM DU SAKNAT HONOM. NU FÅR JAG VETA HUR DU HAR KÄNT DIG EFTERSOM JAG KOMMER ATT SAKNA MIN PAPPA PRECIS LIKA MYCKET SOM DU SAKNAT DIN!

SAMTIDIGT SOM JAG GRÅTER SÅ KÄNNER JAG MIG OCKSÅ GLAD FÖR ATT DU ÄNTLIGEN ÄR FRI FRÅN DIN KROPP SOM HÖLL DIG STARKT TILLBAKA!

♥ JAG KOMMER FÖR ALL FRAMTID ATT ÄLSKA OCH SAKNA DIG PAPPA ♥