Samma kväll som FL
ONSDAG
När vi hade kommit till vårt hotellrum med vår lilla flicka och blivit lämnade där av barnmorskan så kändes allt så sjukt surrealistiskt. Vår lilla flicka hade verkligen äntligen kommit ut. Nu var vi föräldrar! Det var verkligen svårt att smälta... Min mobil hade dött under förlossningen och att ladda den var det sista jag tänkte på just då. Men nu när värkarna var över och jag mådde bra så var det första jag gjorde att ladda mobilen. Jag skrev till mamma att vi var på patienthotellet och vilket rum vi hade så att hon kunde komma förbi. Hon skrev att hon skulle komma tillsammans med min mormor (som nu blev gammelmormor), min storebror (som nu blev morbror) samt hans (då) blivande fru :-D ♥
Shamoon fick kontakta pastorn från Hallundakyrkan också. Vi skulle nämligen haft honom på middag den dagen. När vi kommit in på förlossningen på morgonen försökte Shamoon ringa till honom, men han hade inte svarat. Pastorn ringde sen tillbaka vid ca 11-tiden, men då ville inte Shamoon svara för jag stod och skrek av värkarna - och pastorn visste inte ens att jag var gravid haha :-P Snacka om vilken chock han måste ha fått haha. Okej, han förstod att Shamoon ville ändra planerna när han hade fått ett missat samtal av honom, men absolut inte p.g.a. att han var på förlossningen för att ha blivit pappa haha. Pastorn ville gärna komma förbi och hälsa på nykomlingen när han fick höra att vi fått barn, så vi berättade för honom vilket rum vi hade och väntade in honom också ;-) ♥
Det knackade så småning om på dörren och då hade mamma kommit med de andra. Jag öppnade med lillan i famnen och såklart fick mamma hålla först ♥ Alla tyckte att hon var så liten och det var hon ^^, Lillan skickades runt från famn till famn och hon märkte knappt något. Bara sov lugnt hela tiden. Min storebror och hans (då) blivande fru konstaterade att detta var den yngsta person de någonsin träffat :-D Hon var ju endast ca 3 timmar gammal ♥
När de satt där och höll i lillan en stund var så knackade det på dörren igen. Det var pastorn. Han hade med sig en ros i kruka och en liten ask med 18k guldörhängen till Ellinor :-O ♥ Han fick också hålla i lillan och han sa något chockad att ingen i kyrkan hade märkt att jag varit gravid haha - vilket var meningen ;-P Jag hade dock endast varit där i kyrkan några få gånger och den senaste gången hade varit i januari när jag var i sjunde månaden. Jag försökte klä mig "smal" så att inte magen skulle synas. Det var några som tittade lite på mig, men eftersom de inte sett mig så mycket så visste de ju inte om jag kanske såg ut så eller om jag faktiskt var gravid ;-) Nu fick de svaret :-P (Vi ville inte berätta förrän bebisen var här ♥)
Pastorn läste lite ur Bibeln och bad en bön innan han senare gick. Därefter gick de andra så att vi kunde vila. Jag och Shamoon fick vara för oss själva då lite med vår lilla prinsessa och bara försöka landa i att hon hade kommit. Nu var vi en familj och allt skulle från och med då kretsa kring den lilla söta människan ♥ Vi väntade då in att Sareba skulle komma för hon skrev att hon skulle komma och hälsa på. Men hon kom inte förrän strax efter kl. 20:00.
Under tiden vi väntade på att Sareba skulle komma så passade jag på att ta en dusch medan Shamoon pratade i mobilen och det var lättare sagt än gjort, haha. Så fort jag drog av mig bindan så droppade ju blodet. Jag hann inte ens i duschen innan jag hade blodat ner golvet. Till slut fick jag inse att det bara var att skynda sig i så gott det gick. Jag kunde ju spola av golvet när jag väl kommit in i duschen :-) Det var superskönt att ta en dusch och jag passade på att kissa då - vilket barnmorskan tipsat om. Det sved lite grann för att jag hade fått några stygn precis intill urinöppningen, men inte så mycket tack vare att jag stod i duschen. Jag trodde att det skulle vara mycket värre faktiskt. När jag hade stått därinne ett bra tag och myst i värmen så insåg jag att det var lika bra att ta sig ut någon gång.
Bara att ta sig ur duschen var ett kapitel för sig. Så fort jag stängde av duschen så blev mina ben rödrandiga av blod som rann. Jag såg då till att jag hade trosa och binda redo på toalettlocket precis utanför duschen, spolade av benen igen och försökte skynda mig på med bindan. Misslyckades och fick göra ett nytt försök... Sådär höll det på ett tag :-P Man blöder ju inte direkt lite direkt efter en förlossning... Hade inte Shamoon pratat i mobilen så hade jag ropat på honom och bett honom hjälpa mig, men nu ville jag inte störa. Till slut fick jag bara skynda mig så gott det gick och tog sen papper och torkade golvet med det.
Till slut blev klockan 20:00 och Sareba kom strax efter. Shamoon låg i sängen under tiden medan jag och Sareba satt i varsin fåtölj och jämförde våra förlossningar :-P Efter en liten stund så ringde rumstelefonen och det var barnmorskan som påminde mig om att det var dags för mig att försöka kissa för då hade det gått 4 timmar sedan jag blivit tappad på urin. Jag hade ju redan gjort det så jag väntade bara ett par min på att klockan skulle bli 20:30. Då var jag tvungen att gå till ett rum lite längre bort i en närliggande korridor för att tappas på urin igen för att se om jag lyckades tömma urinblåsan själv eller om jag hade fått en skada.
Jag såg verkligen inte fram emot det och framför allt ville jag inte ta av mig bindan eftersom jag visste att blodet skulle rinna som bara den. Men jag hade inget val. Det var bara att dra av sig allt nedertill och lägga upp benen. Barnmorskan sprutade först in bedövande Xylocaine och vi väntade någon minut. Sedan sa hon att jag bara skulle slappna av (hur lätt är det?!) och så förde hon in slangen. Därefter rann urinet ut och jag hoppades innerligt att det skulle vara en acceptabel mängd som kom ut, alltså så lite som möjligt. Lite panik fick jag när jag såg hur påsen fylldes mer och mer - MEN det var en tillåten mängd som rann ut. Så jag fick klä på mig igen och gå tillbaka till rummet. Skönt!
När jag kom tillbaka satt Sareba och Shamoon och snackade. Efter en liten stund gick Sareba och vi blev åter ensamma med vår lilla prinsessa. Alltså man kunde bara titta på henne och försöka smälta så gott det gick att vi var 3 nu. Tidigare på morgonen hade vi bara varit två - för att inte tala om ett år tidigare då vi endast hade varit en och en! :O Det var helt fantastiskt att hon var ute nu och jag hade överlevt förlossningen och kände mig som en riktig superkvinna :-D Jag är så himla smärtkänslig så att jag hade fött mitt barn utan epidural och dessutom utan att spricka fick mig verkligen att växa inombords ♥ Jag trodde absolut inte att jag skulle klara det så bra som jag gjorde för smärtan var totalt F-R-U-K-T-A-N-S-V-Ä-R-D!!! Tänk att en kropp kan överleva så mycket smärta ♥ Så starka vi är!
Närmare 22-tiden på kvällen gick Shamoon iväg en snabbis för att köpa något att äta och dricka. Sista tiden innan midnatt så var det bara att ta det lugnt och amma lilla. Det kom även en nattbarnmorska och presenterade sig när vi alla låg och myste i sängen och tittade på TV. När hon gått och lillan somnat "för natten" och man fick egentid så skev jag ju runt till kompisar och så ☺ När även jag bestämde mig för att sova hade klockan redan blivit 02 på natten. Lillan hade vi lagt i den "bärväska" vi skulle bära hem henne i och sen ställt den mellan oss i sängen. ♥
Dagen efter FL
TORSDAG
Jag vaknade vid 8:30 av att Shamoon sa att Ellinor verkade hungrig, så det var bara att amma henne. Det var lite ovant att inte kunna sova ut, men jag var tacksam för att jag ändå hade fått sova 6 timmar :-D Vid 11-tiden fick vi ta blodprover på henne för att gulsoten låg lite högt och de ville se så att det inte hade gått in i blodet, utan höll sig ytligt i endast huden. Åh vad jag inte ville att min lilla sköra prinsessa skulle bli stucken :'( Hon var ju av den mindre modellen så hon hade ju extra små ådror så barnmorskan hade svårt att välja vilken hand att sticka i först. Sen valde hon höger hand och så sa hon att en av mig eller Shamoon fick ge Ellinor lite sockerlösning under tiden för att hon inte skulle känna så mycket smärta. Jag sa att Shamoon fick göra det så Ellinor sög på hans lillfinger och sa inte minsta lilla ljud under hela tiden barnmorskan höll på. Det tog ju en liten stund att få ut blod eftersom det är så små droppar som kommer åt gången på så små bebisar ♥ Så stolt mamma man var sen när det var klart och lillan hade varit så lugn.
1-2 timmar senare fick vi provsvaren och de såg bra ut och fick klartecken att åka hem följande dag efter att läkaren tittat på Ellinor :-D Med det glädjande beskeden myste vi fram till eftermiddagen då mamma kom och hälsade på igen, men nu med min farmor ♥
På kvällen när mamma och farmor gått och vi blev ensamma så bad jag Shamoon ringa upp nattbarnmorskan för att jag skulle amma. Det hade tjatats så om att jag skulle ringa någon gång när jag ammade så att någon barnmorska kunde titta på min amning om det såg bra ut. Jag tyckte att det kändes väldigt överdrivet, men tänkte att det var lika bra att ha det överstökat. När hon väl kom så sa hon på en gång att det såg jättebra ut och att det var tydligt att Ellinor fick i sig mjölk när hon drack för man hörde hennes klunkar så tydligt. Skönt, då var det klart!
Två dagar efter FL
FREDAG - dagen som terrordådet på Drottninggatan ägde rum!
Vi hade tid hos läkaren kl.9:20 för att kolla lillan och efter det skulle vi få åka hem om allt såg bra ut, men jag och Shamoon hade fått för oss att det var kl.9:30 och eftersom läkaren var i ett rum bara lite längre ner i korridoren så gick vi typ upp kl.9:20 :-P Barnmorskan ringde oss på rumstelefonen och undrade var vi var någonstans eftersom läkaren väntade på oss. Det blev till att slänga på sig kläder, ta lillan snabbt i famnen och småspringa. Så pinsamt! Men å andra sidan är det inte lätt att hålla kolla på saker när man är nyförlöst :-P
Väl hos läkaren så såg allt superbra ut. Hon var så duktig lilla plutten ♥ Läkaren frågade också om vi hade några frågor. Shamoon påpekade då att lillan nyser så mycket haha. Men läkaren lugnade då och sa att det är helt normalt för nyfödda att nysa mycket för att bli av med fostervatten som är kvar i luftvägarna. :)
När vi kommit tillbaka till hotellrummet så började vi packa ihop våra saker redo för att åka hem :-D Vi började även klä på lillan som hade fått varit klädslös sedan födseln för att få den där kroppskontakten som är ganska viktig. Jag tog med de minsta kläderna jag hade och undrade om de skulle passa - de var alldeles pösiga! Haha, vår lilla mini ♥ Plötsligt fick vi dock besök av en barnmorska som sa att vi får åka hem dagen efter. Vi var tvungna att stanna kvar ytterligare en natt för observation av gulsoten som tyvärr vänt och gått upp igen :-( Vilken besvikelse! Men samtidigt skönt att ha lillan under total uppsikt... ♥
Shamoon sa sen att han behövde hem en snabbis och fixa lite grejer samt tillaga köttet som vi skulle ha ätit med pastorn dagen då Ellinor föddes. Det hade legat i flera dagar nu i kylskåpet och höll på att bli gammalt. Motvilligt fick han väl åka hem då. Det var ganska ensamt att vara där själv på rummet, men nu kunde jag ju mysa med lillan ♥ Så fort hon somnade så försökte jag passa på att äta lite - men då vaknade hon alltid på en gång :-( Hon kände verkligen så fort man släppte henne :-P
När jag var där ensam så kom även en ny barnmorska och presentarade sig. Jag satt då i sängen och ammade och den här barnmorskan var en sån där jobbig en som skulle påpeka att jag ammade fel... Hon rättade till min hållning, grepp och allt och visade även en kortfilm om amning. Alla andra som sett mig amma på sjukhuset hade sagt att det såg jättebra ut när jag ammade och att det såg ut som att jag inte gjort annat. Så jag tyckte att den här barnmorskan jag nu fick var lite överdriven, men jag tackade ändå för hjälpen och tipsen -.-
På eftermiddagen så ringde Shamoon och sa att maten snart var klar och att han skulle åka tillbaka till oss på en gång då. Han frågade också om jag behövde något, men jag hade ju redan allt jag behövde kände jag då :) Efter ca en halvtimme så skrev Shamoon dock att tunnelbanan inte fungerade! :-O Jag kollade på SL:s hemsida för att se vad problemet var och det stod att ingen tunnelbana gick någonstans. När jag sen öppnade Expressen:s hemsida så fick jag ju läsa om terrorattacken :-(
Shamoon satte sig på blåbuss 172 mot Skarpnäck. Vi tänkte att han kunde ta pendeltåget - men den gick ju såklart inte heller. Han åkte vidare och gick av i Högdalen - men där fanns ju inget mer än andra bussar och tunnelbana. Till slut åkte ju inga färdmedel. Han försökte ringa efter taxi, men de kunde ju inte heller åka. När vi insåg att han var fast där och inte kom någonstans så tänkte vi att han kunde gå upp till min storebror och Linnéa som bor där, men ingen av dem var hemma - och de var också fast :-(
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna längre p.g.a. alla hormoner. Jag höll lillan i famnen och bara brast ut i tårar. Det kändes så hopplöst och jag var så arg! Jag och Ellinor behövde ju hans närhet och jag tyckte så synd om honom som såklart ville till oss :'( Han fick stå där i några timmar innan han till slut fick tag på en svarttaxi. Det blev svindrt, men han kom fram till oss i alla fall :-(
När vi alla var samlade så fikade vi och myste med vår lilla prinsessa. På kvällen sen vid 21-tiden så skulle Ellinor vägas och eftersom gulsoten hade gått upp så skulle ett nytt blodprov tas. Denna gång var det den där barnmorskan som inte tyckte att jag ammade korrekt som skulle ta blodprov. Ellinor grät som en stucken gris så fort vi kom in i rummet den här gången så jag skulle amma henne lugn. Återigen la sig barnmorskan i mitt sätt att amma på och ändrade på mig och Ellinor - vilket gjorde att Ellinor grät ännu mer precis som en stucken gris. Efter en stund tröttnade jag och sa att jag måste få amma på mitt sätt, men då sa barnmorskan lite spydigt att jag fick göra det om jag ville, men att Ellinor inte får något bra tag då -.- Shamoon föreslog då att Ellinor kunde få suga på hans lillfinger sådär som förra gången, men den här barnmorskan tillät inte det. Hon sa att mammas mjölk är ju mycket bättre, det är ju det bästa för bebisen - JA det förstår väl vi också, men det gäller ju bara tillfälligt, sen ammar jag ju henne hela dagarna! >:-@
Till slut så stack barnmorskan Ellinor i alla fall och hon tog vänster hand nu. Denna gång fick Ellinor riktigt ont, det hördes för hon grät hjärtskärande denna gång. Vi passade på att ta ett PKU-blodprov också. När allt var klart så fick vi inget plåster av den här barnmorskan, utan hon sa att det är mycket bättre att bara klämma på handen tills det slutat blöda för då blir det inget blåmärke eller vad hon nu sa. Sen drog barnmorskan bara och där satt jag och Shamoon kvar själva med lillan. Tiden gick och vi visste inte om vi fick gå. Då fick den andra barnmorskan som vi har på natten syn på oss och då frågade vi henne om vi kunde gå tillbaka till rummet - och det kunde vi tydligen. Sjysst av den förra barnmorskan att säga det innan hon drog hem! -.-
Innan midnatt fick vi i alla fall reda på att gulsoten nu äntligen hade gått ner och droppat rejält, så det var helt okej att åka hem dagen efter.
 |
| På förmiddagen när Shamoon nyligen åkt ifrån oss ♥ Lite sliten såg man ut haha... |
 |
| Lite kvällsmys ♥ |
Tre dagar efter FL
LÖRDAG - hemgång! ♥
Det var så skönt att få vakna och veta att vi äntligen skulle få komma hem igen. På förmiddagen så fick vi först väga lillan igen och hon hade fortsatt gå ner i vikt. Nu vägde hon 2568 g. Min lilla mini ♥ Sen fick vi klartecken att åka hem när som helst vi ville innan kl.14. Den där jobbiga barnmorskan som klagat på mig hela tiden sa också att det var jätteviktigt att jag höll koll på ifall gulsoten skulle gå upp igen och att jag absolut var tvungen att ringa till sjukhuset om hon började må dåligt - alltså trodde hon att jag var dum i huvudet eller?! Såklart att jag skulle ringa efter vård om mitt barn började må dåligt, vad trodde hon egentligen?! >:-@
Jag och Shamoon fikade lite innan vi skulle åka hem och så packade vi samtidigt. Sen fick vi ju klä på vår lilla prinsessa rejält med kläder och vi tog en del foton på henne innan hemgång. Vi hade ju totalt glömt bort att använda systemkameran! :-O Så är det när man hamnar i bebisbubblan haha :-P
Klockan hann nästan bli 14 när vi checkade ut. Stackars Shamme fick betala 300 kr per natt som vi bott på hotellet, alltså 900 kr totalt. Jag tycker det är helt sjukt att det endast är gratis för mamman och inte för den andra partnern. Barnet är ju lika mycket hans som mitt!
Vi betalade i alla fall och sen gick vi mot tunnelbanan - nu med lillan utanför magen. Det var så sjukt surrealistiskt. Jag minns att jag sa till Shamoon på väg till tunnelbanan att jag kände mig så smal redan haha. Jag kände mig också så sjukt ful. Aldrig tidigare har jag brytt mig så lite om mitt utseende som då. Jag såg seriöst ut som sju svåra år, men jag var så otroligt trött att jag inte orkade bry mig om mitt utseende. Nu handlade ju allt bara om min lilla plutt ♥
När vi kom till tunnelbanan upptäckte vi att både mitt och Shamoons åkkort hade gått ut. Han fick då gå in snabbt på Pressbyrån och fylla på dem, medan jag väntade utanför med vår lilla prinsessa som sov så skönt ♥ Folk tittade sen på tunnelbanan och en kvinna sa "åh den där är inte gammal" - "Nej, tre dagar ☺"
 |
| Hon sov som en stock på tunnelbanan ♥ |
 |
| Allt man kunde göra när man kom hem var att sitta och titta på sin lilla nallebjörn och smälta allt. Sist vi var i den lägenheten låg hon i magen och jag väntade med spänning på att förlossningen skulle sätta igång. Nu var det över. Nu var lillan ute. Nu var allt komplett och underbart ♥ |
Första natten hemma...
... var HEMSK!!! Ellinor skrek och skrek och skrek konstant i ca 3 timmar! Jag försökte amma henne som tidigare alltid fått henne lugn, men det hjälpte inte. Hon ville inte amma och vi som nyblivna visste inte vad mer man kunde göra då för att lugna. Vi testade även det där speciella greppet som ska lugna typ vilken gråtande bebis som helst (när man viker in armarna på bebisen och vyssar den). Det hjälpte lite, men hon blev inte helt lugn och sen var det stortjut igen. Där och då längtade jag verkligen tillbaka till sjukhuset för det hade varit så skönt att kunna ringa till nattbarnmorskan och be om råd.
Till slut somnade lilla prinsessan i alla fall och vi var helt slut. När jag senare pratade med mamma så sa hon att Ellinor kan ha haft ont i magen och då kan man hålla henne mot axeln och buffa lite lätt på rympan/ryggslutet. Vi provade det vid följande tillfällen - det hjälpte! :-D Stackars liten, då var det säkert ont Ellinor hade och vi amatörer hade ingen aning om vad man skulle göra för att hjälpa henne </3 Nu vet vi ♥ Och jag som var rädd att det var något med gulsoten som förvärrades och började inbilla mig att hon blev gulare och allt. Men när mamma sa att jag skulle titta på ögonvitorna så såg jag ju att de var vita och inte gula. Då blev jag lugn ☺
Min återhämtning
Jag kände verkligen på en gång när jag ammade Ellinor hur jag fick ont i magen av att livmodern drog ihop sig. Tack vare det så försvann gravidmagen och jag återgick jag till mitt utseende innan förlossningen väldigt snabbt. Däremot så började jag få ont att sitta några dagar efter förlossningen. Det var så ömt i skelettet och kändes precis som att någon hade sparkat mig otroligt hårt mellan benen. Jag försökte att sitta mycket snett eller på knä på golvet. Bäst var det att ligga, men ömheten kunde komma då och då. Samma ömhet brukade även uppstå om jag hade gått mycket. Efter en stund prommenad så fick jag ont. Det var väldigt irriterande. Detta höll i sig några veckor. När det äntligen försvann så kom det endast när jag hade tränat som t.ex. dansat zumba.
För övrigt så var jag extremt trött, men låg inte alls på latsidan trots det. Redan 5 dagar efter förlossningen lämnade jag Shamoon och Ellinor hemma för att gå och handla några saker. Dessa några saker blev två tunga kassar fullproppade med saker. Som nyförlöst ska man ju inte bära tyngre än vad sin bebis väger, men dessa kassar vägde bra mycket mer kan jag säga haha... Jag tänkte dock inte på det när jag väl var inne i affären. Jag tänkte bara på att det ena än det andra var bra att ha. Det var först när jag hade betalat för allt och började gå hem med allt som jag märkte hur tungt det var.b Tur att jag hade nära hem ;-)
I slutet av min graviditet så misstänktes det ju att jag hade fått graviditetsdiabetes. Efter en massa blodprover som jag fick ta på mig själv 3ggr/ ca varannan dag under 2 veckor konstaterades det att allt såg bra ut och att jag inte hade drabbats av det. Ändå så var jag tvungen att gå och lämna ett blodprov på vårdcentralen några veckor efter förlossningen för att se så att det såg fortsatt bra ut. Jag hatar verkligen blodprov, men när jag sen berättade för kvinnan som skulle sticka mig i armvecket att jag nyss fött barn så sa hon "har du fött barn och så är du rädd för ett litet blodprov?!" Hon hade rätt. Det var bara att samla sig, låta henne göra vad hon behövde och så var det klart. Provsvaret såg bra ut ☺
 |
| Här är diagrammet över Ellinors gulsot ♥ |
