Min torsdag; hälsade på bebisen och var med Elaine

På förmiddagen chattade jag lite med min kompis Elaine. Sen gick jag och fixade mig. Åkte sen in till Skanstull och mötte upp mamma och mormor där strax efter halv fyra. Tillsammans gick vi sen upp till min moster och min kusin för att titta på kusinens bebis. Han var så liten och söt! ♥ Han hade jättemycket hår på huvudet och låg och sov så snällt när man höll i han ♥ När jag inte höll i bebisen så gosade jag lite med deras två katter. De var jätte keliga :)

När jag och mamma kom hem så hann jag inte mer än gå på toa innan jag gick ut igen. Elaine hade väntat hela dagen på att jag skulle komma hem så att vi kunde gå ut :) Vi gick till centrum och köpte en Top Model dricka och en Plopp-choklad att dela på. Hon köpte även en mango, haha :-P Efter det så gick vi omkring lite som vanligt och snackade. Tyvärr så var det väldigt kallt så det slutade med att vi satte oss i vår port. När klockan blev 20:00 tog hon hissen upp till sin mormor och jag gick hem.

Väl hemma så hade pojkvännen lagat jättegod mat till mig! Jag hade sagt till honom att jag ville att han skulle laga fisk till mig för det gör han så himla gott. Han hade förberett allt på tallrik och kokat ris till. Är han inte för underbar?! ♥

Min julafton + ny bebis till släkten ♥

Min julafton började redan på natten. Jag, mamma, mormor och pojkvännen satt och öppnade presenterna och det var jättemysigt. Det jag fick var pengar, lite smink, en väska, en t-shirt, en eltandborste, ett halsband och två par örhängen. :) Känns fortfarande lite ovanligt att skriva så lite, för under högstadietiden fick jag alltid 30-35 paket! Ni kan ana vad fullt det var under julgranen då, haha...

För en gångs skull så var vi hemma på julafton. Annars har vi alltid varit hos moster och kusinerna. Nu så gjorde vi inte det för min kusin var gravid och barnet var beräknat till 23 december så vi struntade i det. Min kusin och moster åkte in till sjukhuset vid 10:00 på julafton, så det var tur att vi inte hade något firande hemma hos dem då.

Medan de var på sjukhuset fixade mamma och mormor maten och under tiden så fixade jag mig. När maten var färdig fixad åkte mormor hem till sin man så att han inte skulle sitta hemma själv på julafton. Då fotade jag mina katter lite med julkläder :D De var så duktiga ♥ Under tiden så kom storebror. Av honom och hans flickvän fick jag och familjen biljetter till Svansjön på Dansens hus! Hur jävla grymt är inte det?! :O ♥

En liten stund senare kom min kusin Jonny och då började vi äta mat. Resten av kvällen låg jag mest hos pojkvännen inne på mitt rum. Jag satt dock någon timme och tittade på en föreställning av Jeff Dunham på min storebrors iPad. Det var ju bara för knasigt med hans Walter, Achmed (the dead terrorist), Peanut och José (jalapeno on a stick), hahaha...

Storebror och kusinen stannade till sent på kvällen. Sen satt mamma och pratade lite med moster som satt på SÖS med min kusin. På morgonen efter fick vi se bilder på pojken som ska heta Christoffer (lite osäker på vilken stavning han ska ha). Det var ändå på julafton som han kom, vid 23:10. Välkommen till världen, lille plutt ♥

EGO BILDER...

♥ KUSINENS BEBIS ♥

Bebisen på väg... ♥

      

Mamma och son ♥

FÖRÄLDRARNA TILL BEBISEN
Mamma Sareba (min kusin) och pappa Momar

Från tårar till leende

Idag skulle jag ha legat och gråtit typ hela tiden. Pojkvännens resväska skulle ha varit packad. Imorgon skulle han ha åkt till Arlanda för att flyga till Pakistan. Tack och lov så slipper vi genomgå denna smärta för han stannar i Sverige! Anledningen till att han skulle flyga till Pakistan var ju för att hans mamma var så sjuk och han ville träffa henne en sista gång innan/om hon gick bort. Eftersom hon redan har dött så stannar han i Sverige för han ville bara åka för sin mamma. Resten av hans släkt mår bra så de kan vänta, eller vad man ska säga. Jag är såklart överlycklig över att han stannar, men önskar att det var under andra omständigheter :( Hans mamma har ju dött så det är inte riktigt så att jag kan skratta över att han stannar, men det är ju klart att man ler lite ♥

♥ Vila i frid, mrs Khan. Synd att jag aldrig hann träffa dig, men vi har i alla fall pratat med varandra lite. Kommer förevigt älska din son ♥

Bjuder på en tokighet :-P

Den 11 december i år så kokade jag vatten så att jag, pojkvännen och mamma kunde dricka cappuccino. Han skulle dock äta först så vi drack utan honom. Vi hade kunnat vänta, med det var lugnt för honom :) När han hade ätit klart så hällde jag i vattnet i koppen som fortfarande var varmt och gav det till honom. Då blev han sur för att jag hade gett honom "kallt" kaffe. I sin tur blev jag sur för det var faktiskt inte kallt, inte ens ljummet! Så jag tänkte att han skulle få så hett kaffe att han inte kunde dricka det p.g.a. det istället. Jag värmde det i mikron på två minuter. När jag öppnade luckan fick jag en chock! Titta själva, hahaha... Jag fick göra helt nytt kaffe till honom -.-

Han hann inte, hon är död nu ;'((

Igår hamnade Kashans mamma på sjukhus för hon blev ännu sämre. Idag när jag var i T-centralen och precis hade köpt en julklänning fick jag ett sms från Kashan 12:30 där han skrev "mom gone :(" Jag ringde upp honom och började storböla. Jag brydde mig inte om alla människor och vad de skulle tänka. Det ända jag sa till min älskling var att jag var så ledsen, att jag skulle komma på en gång till honom och att han inte skulle gå någonstans. Jag pratade sen med Claudia i mobilen ända tills jag kom till Sockenplan eller något. Efter det så satt jag och storbölade igen. Som tur var så kom ingen fram till mig. Jag ville bara hem. Jag struntade i att jag hade franska 13:50-15:00. Det ända jag hade i huvudet var min älskling.

Hela vägen från tunnelbanan och hem grät jag så mycket att jag knappt kunde andas. Jag är så himla ledsen. Det hemskaste är att Kashan kom till Sverige 2007 och har inte satt sin fot i Pakistan sen dess. Vilket betyder att han och hans mamma inte har träffats på fem år. Nu skulle han komma till henne på måndag, men hann inte... Vilken hemsk känsla det måste vara att uppfatta allt som att man har haft fem år på sig, men inte tagit vara på tiden så att det nu är försent. Men det gick faktiskt väldigt snabbt på slutet. Det har inte ens gått en vecka från att hon blev väldigt sjuk till att hon gick bort.

Kashans mamma är på en bättre plats nu, men det är hemskt att hon inte hann träffa sin äldsta son en sista gång :'(( </3

Sista veckan :'(

Nu har nedräkningen börjat tills Kashan ska åka. Jag HATAR det! Men mamma är ju alltid mamma såklart... På julafton har jag bestämt mig för att jag ska följa med honom till upptåget eftersom han ska åka till Arlanda med tåg och jag ska inte sminka mig. Om jag känner mig själv rätt så kommer nog tårarna spruta på stationen när vi tar farväl. Vi kommer hålla kontakten via internet, samtal och så självklart. Det var så vårt förhållande startade. Innan vi blev ihop så hade vi kontakt på det sättet i 15 månader. Men det är inte samma sak nu när man har blivit så nära IRL. Fy fan för detta...

SMÄRTA!!!

För några dagar sen började min älskade underbara Kashan bete sig lite underligt. Jag frågade vad det var, men han sa att allt var bra. I torsdags berättade han dock... Hans mamma har cancer vilket jag vetat sen tidigare och det har försvunnit, men också återkommit. Nu har hon blivit mycket sämre. Något ytterligare har hänt också för hon känner inte igen sin make (Kashans pappa) eller någon annan. Den enda hon tjatar om är Kashan.

Igår fick jag ytterligare ett hemskt besked... Kashan har beställt biljetter till Pakistan för att hälsa på sin mamma. Jag kan helt klart förstå det. Problemet är att han har varit i Sverige på ett tillstånd för att studera. Nu har hans studietid gått ut så han kan inte komma tillbaka till Sverige. Jag är ju omyndig så jag kan inget göra och jag känner mig så maktlös!

Varför var detta tvunget att ske?! Jag är så rädd! Tänk om något går fel och han blir fast i Pakistan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Han MÅSTE komma tillbaka till Sverige och så snabbt som möjligt!

Jag har en vecka kvar med min älskling ♥ Efter det kommer varje dag vara som att strö salt i ett öppet sår... Min julafton och nyår kommer ju bli de sämsta någonsin. Jag skulle hellre vara sjuk på de dagarna än att få uppleva det jag måste gå igenom.

Åh, det är så hemskt! Mina ögon fylls av tårar på en sekund när jag tänker på det och jag vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer gråta på julafton... :'(

Det enda positiva är att hans släkt äntligen får se Kashan sen han lämnade dem år 2007 för att komma till Sverige och Kashan får äntligen träffa sin mamma efter 5 år som han saknat så mycket... :'-/