söndag 12 januari 2014
Klockorna ringde idag, begravning imorgon...
Idag kl.11:00 så var jag, mamma och farmor i Söderledskyrkan i Hökarängen som var en av de tre kyrkor som skulle ringa i klockorna för pappa. Dagens tema på själva mässan var Jesu dop. Det var rätt vackert att lyssna på. Sen berättade de om de som blivit döpta. Efter det berättade de om dem som avlett. Det andra namnet kvinnan läste upp var "Jan-Erik Berghäll, i en ålder av 48 år" och så tände de ett ljus. I samband med det så kändes det som en varm våg som sköljde genom mig och jag hade lust att bara spruta tårar. Mamma och farmor likaså.
Varför lästes min pappas namn upp?! Han är 48 år - han har många år kvar att leva?! De måste ha fått fel namn! Inte min pappa! Min pappa ska leva! :'(
Jag förstår fortfarande inte att han är död. Pappa har under vissa perioder i livet varit lite frånvarande så det känns som att det är en sån period igen och att man bara väntar på att han ska höra av sig igen. Det gör ont att veta att den stunden inte kommer att komma. Jag är dock tacksam över att vi han få lite kontakt på slutet igen så att han inte dog uppe i Norrtälje skogen med sin sambo Cina, eftersom vi inte hade så mycket kontakt när han var hos henne.
Hur som helst så struntar jag i allt som han hade kunnat gjort bättre. Han var även en underbar pappa på sitt egna lilla vis som proppade i mig lärdomar så fort jag kunde förstå saker och ända tills sista samtalet vi hade som var dagen innan han avled.
Det är med stor sorg och saknad jag släpar mina tunga steg mot Skogskyrkogården imorgon. Jag ska snart ta ett bad och fräscha upp mig till imorgon. Skolarbetena börjar läggas på hög, men så får det bli. Pappa kommer fortfarande först. ♥
Varför lästes min pappas namn upp?! Han är 48 år - han har många år kvar att leva?! De måste ha fått fel namn! Inte min pappa! Min pappa ska leva! :'(
Jag förstår fortfarande inte att han är död. Pappa har under vissa perioder i livet varit lite frånvarande så det känns som att det är en sån period igen och att man bara väntar på att han ska höra av sig igen. Det gör ont att veta att den stunden inte kommer att komma. Jag är dock tacksam över att vi han få lite kontakt på slutet igen så att han inte dog uppe i Norrtälje skogen med sin sambo Cina, eftersom vi inte hade så mycket kontakt när han var hos henne.
Hur som helst så struntar jag i allt som han hade kunnat gjort bättre. Han var även en underbar pappa på sitt egna lilla vis som proppade i mig lärdomar så fort jag kunde förstå saker och ända tills sista samtalet vi hade som var dagen innan han avled.
Det är med stor sorg och saknad jag släpar mina tunga steg mot Skogskyrkogården imorgon. Jag ska snart ta ett bad och fräscha upp mig till imorgon. Skolarbetena börjar läggas på hög, men så får det bli. Pappa kommer fortfarande först. ♥
tisdag 7 januari 2014
Djurvakt :)
Under helgen så var jag djurvakt åt de djur som jag brukar vara det åt. Två katter, några fiskar och en sköldpadda. Tyvärr så är siameskatten ganska skygg så henne kunde jag inte få på bild, men här kommer lite bilder på de andra. Tyvärr så är inte kameran i min mobil så bra så kvalitén är väl inte så bra. Sen så sprattlade sköldpaddan Nemo så mycket för han ville tillbaka till sitt akvarium, så bilderna på honom blev lite suddiga. Men titta på filmen :)
måndag 6 januari 2014
Exakt!
Måste bara dela vidare en bild som jag hittade på facebook. Den stämmer så otroligt bra! Jag tycker gärna att människor kan bry sig om mig, men de behöver ju inte lägga sig i. Det jag gör i mitt liv gör jag för att jag tycker om det. Kanske är det ett misstag, men låt mig då få inse det senare i livet och lära mig av det. Hur kan jag lära mig om jag aldrig får göra fel och inte leva mitt liv på mitt sätt utan så som andra styr det?
söndag 5 januari 2014
torsdag 2 januari 2014
Om någon har undrat
Förra våren så skrev jag ju att jag hade spått mig under påsklovet via internet av en tant som heter Madame Zelda. Hon var så otroligt fake så det är därför som jag inte har publicerat resten av hennes svar! Mamma spådde sig också av henne sen och hon fick exakt likadana 30 sidor som jag fick! Okej att vi är mor-dotter och då kanske är väldigt lika, men när mamma har hjärtproblem och inte jag men ändå fick samma svar under hälsan då kan man inte strunta i det. Sen skulle vi tydligen träffa samma män under de kommande fem åren. Så knappast att det var sant! Jag och Kashan skulle ju ha gjort slut senast hösten 2013, men vi är ju mer kära än någonsin så den där tanten kan ju bara dra! Mamma fick i alla fall tillbaka sina pengar, men jag blev av med 500:- Nu vill jag typ aldrig spå mig igen... Det finns viktigare saker att ägna sig åt. Framtiden kommer ju förr eller senare i alla fall...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)













