Mitt privatliv

Igår så bestämde jag och Claudia oss för att åka till Arlanda och tillbaka. Så vi började med att åka till T-Centralen. Där köpte vi lite gott från Selecta automaten på perrongen innan vi gick mot Märsta tåget.
När vi gått den långa vägen till rätt perrong och gått upp för trapporna till Mästa tåget hör jag Claudia säga "Men neeeeeeeej!" och då ser jag fyra män, säkert ca 35 år gamla och från typ Pakistan, Irak eller nåt, på tåget vid fönstret som sitter och ler och apar sig när de tittar på oss. Jag och Claudia fortsätter gå en bit på stationen innan vi kliver på. Vi hittar dock inga bra platser och jag säger att vi ska gå förbi männen. Jag fokuserade mig och gick förbi utan att titta på dem. Ändå såg jag hur de tittade när vi gick förbi och de var knäpp-tysta. Jag och Claudia satt några meter framför dem och på andra sidan av gången, så de kunde se oss diagonalt fast bara våra ryggar :-P
De löjliga var att när de skulle gå av i Solna var de tvungna att ta den utgången precis bakom oss istället för att välja den som verkligen var närmast dem. En av männen var ännu fjolligare för han var till och med tvungen att gå förbi mig och Claudia för att ta utgången framför oss. De blev inte heller mognare när de kom av för de tittade fortfarande tillbaka på oss i fönstret och då bestämde jag mig för att skoja lite med dem. Jag vinkade till dem och de vinkade tillbaka, hahahahaha...
Jag och Claudia fortsatte åka ända till Mästa. När vi skulle kliva av tittade jag av en slump på linjekartan över stationer och såg att vi skulle gått av i Upplands Väsby. Så vi gick ut och hämtade lite luft innan vi gick tillbaka på tåget och åkte tillbaka två stationer.

Väl i Upplands Väsby stod Upptåget där. Vi klev på när vi plötsligt började undra om man kanske var tvungen att köpa en biljett. Vi klev av igen och googlade och naturligtvis var man tvungen att ha biljett!
Vi tog då tåget tillbaka, men gick av i Solna för då kunde vi ta tunnelbanan därifrån. Vi hade tröttnat på pendeltågen. Det tog ett bra tag innan vi hittade centrumet och det kändes som att vi gick i en labyrint!
När vi till slut hittat till centrumet letade vi upp en toa till Claudia. Sen drog jag med mig henne i en del affärer. Jag köpte två julklappar till mormor. Först en prydnan på Gulfynd för 29:- som föreställer Jesu födelse. Inte för att vi är jätte religiösa, men den var faktiskt jättegullig. Sen köpte jag en liten portmonnä väska eller vad man ska kalla det, på Glitter för 179:- Jag hade bara 178:- men Claudia hittade en krona och gav den till mig.

Vi åkte hem sen eftersom jag inte hade några pengar kvar. Men hemvägen skulle bli problematisk... Det började med att vi missade tåget precis framför oss. Så vi vi fick vänta 5 min. Vi gick av i Fridhemsplan och väntade på Hagsätra tåget, men det kom ju aldrig. Det hade varit stopp i Hötorget p.g.a. vagnfel. Men det konstiga var att Farsta Strand kom typ var trejde minut och Skarpnäck lite då och då, men inget Hagsätra tåg! Jag orkade inte vänta längre så jag och Claudia hoppade på Skarpnäck tåget och så gick hon av i Slussen och jag i Gullmarsplan. Där har dem ju en sida med bara tåg mot Hagsätra så jag tänkte att där måste det ju stå Hagsätra och antal minuter. Annars skulle jag behövt åka till Farsta centrum och ta bussen. Men det stod Hagsätra - men 8 min! Stå ute i höga klackar, med fötter som värker och vänta i 8 min som kändes som 18 min var inte kul.

När tåget sen kom blev det smock-fullt. Det var äckligt också för flera var fulla och stank sprit. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT! Som om det inte kunde bli värre skulle tåget tas ur trafik p.g.a. de kraftiga förseningarna så alla var tvungna att gå av i Bandhagen -.-
Därefter kom först ett tåg mot Högdalen, sen ett mot Hagsätra. Jag skrev till Claudia när jag var i Rågsved att jag fortfarande inte var hemma. Hon ringde då upp mig och var jättechockad för hon hade precis gått av bussen och var på väg mot sitt hus - i Värmdö. Det var första gången hon kom hem före mig :-P
Jag gick sen med fötter som värkte något oerhört vägen hem. Sen när jag skulle gå in i porten hörde jag någon hälsa på mig. Jag vände mig om och såg att det var Alexander, ryssen som gick i samma klass som mig i Hagsätraskolan. Han höll i en godispåse som han räckte till mig och frågade "vill du ha?". Jag sa "nej tack" och så log vi. Sen gick jag upp för trapporna medan han väntade på hissen.
Det var otroligt skönt att äntligen vara hemma!