Dagarna innan förlossningen

Söndagen den 2 april vaknade jag vid kl.6:40 av att det rann ut lite brunfärgad vätska från underlivet. När jag gick mot badrummet så rann det nedför mitt högra ben. Samma sak hände vid 8-tiden sen. Jag var osäker på om det var slemproppen, fostervatten eller något annat, men jag kände att det var någonting som började hända i alla fall. Jag ringde till förlossningen på Södersjukhuset och berättade vad som hänt. De tyckte inte att det lät så farligt, men efter att hon i telefonen rådfrågat lite med sin kollega bad de mig komma in på kontroll vid 11:30 ifall det var fostervatten.

När jag väl kom in skulle jag få vänta en stund . Barnmorskan som tog emot mig sa att jag skulle sätta mig och vänta lite och att jag kunde ta något att äta i köket så länge. Jag gjorde dock inte det för jag tänkte att jag kunde äta hemma efter att undersökningen var klar om det inte var något speciellt som hänt - men det gick nästan 2 timmar! Hon sa att hon skulle hämta mig efter en liten stund, men kom först 13:10! Tänk om det nu var fostervatten och de bara lät mig sitta och vänta sådär?! Till slut fick jag i alla fall komma in och jag fick lägga mig på sängen. Då fick jag ligga med CTG i ca 20 min och därefter kollades mitt bloldtryck. Allt såg bra ut och hon sa att en läkare skulle få komma och kolla på mig så jag skulle få vänta lite till, Under tiden gjorde hon en smörgås till mig och gav mig nyponsoppa för hon frågade mig om jag var hungrig och självklart var jag det. Sen lämnade hon mig strax före kl.14:00.

Jag satt där då i det tysta undersökningsrummet. Det var lite svårt att hitta en bekväm ställning med magen att ligga i på den ganska hårda sängen. Mobilen höll på att dö så jag la den på laddning. Det var sååå tråkigt där och jag ville bara hem! Återigen gick tiden utan att någon läkare syntes till. När klockan var 15:15 kom en annan barnmorska in och sa att jag inte var bortglömd, men att doktorn varit tvungen att springa på ett annat ärende emellan, men säkert skulle komma snart. En halvtimme senare när klockan var 15:45 kom en manlig läkare med en ung barnmorska in. Jag ville bara springa därifrån när jag insåg att jag skulle lägga mig i gynställning framför en man...

Jag fick i alla fall klä av mig på underkroppen och lägga mig i gynställning. Jag höll barnmorskan i handen och tittade upp i taket. När han började köra in sitt instrument i mig skavde det något fruktansvärt. Jag sa "aj... ajjj... aaaajjjj... AAAJJJJ..." men han bara fortsatte först så det började rinna tårar i ögonen på mig. Han fick ta en paus och gjorde sen ett nytt försök. Jag skrek på nytt och frågade varför det gjorde så ont. När jag gjorde en gynundersökning förra året så kändes det ju ingenting, men nu verkligen sved det. De sa att man kan vara lite öm och svullen när man är gravid. Sen sa läkaren att det är viktigt att veta om det är vatten som sipprar så jag var tvungen att låta honom få kolla nu. Jag tänkte att jag skulle försöka andas mig igenom smärtan och slappna av så mycket det gick och så gjorde han ett nytt försök. Det kändes fruktansvärt och jag kramade barnmorskans hand som jag höll i jättehårt, men jag stoppade inte honom denna gång. Han bad sen barnmorskan rucka lite på barnets huvud och sen konstaterade han att han inte kunde se något vatten så jag kunde klä på mig och åka hem, men vara uppmärksam på ifall det skulle rinna mer eller om jag skulle börja få värkar. Så närmare 16:30 kom jag därifrån...

Senare samma dag, efter kl.22, rann det återigen lite till, men denna gång vad det ljusrosa. Jag lät det vara för jag ville inte gå igenom en liknande undersökning igen i onödan, men la en binda i trosan. Istället var jag väldigt uppmärksam på ifall jag skulle känna av något mer som värkar eller så. Allt var lugnt förutom att jag hade ont i ryggen och jag somnade sen som vanligt. Vid kl.5:18 (måndag morgon, 2 dagar innan hon kom) rann det ut en aning till och jag var lös i magen. Men hela dagen mådde jag normalt. Hade dock svårt att somna sen på natten för lillan var så otroligt livlig i magen. Jag låg vaken i flera timmar och fick faktiskt värkar samt rödrosa flytningar. Det var dock ca 6 min mellan värkarna, men ringde ändå till SÖS för att berätta vad som hände. Allt lät normalt enligt kvinnan i telefonen så hon bad mig andas mig igenom värkarna och använda mig utav värme, dusch, bad och dylikt för att lindra smärtan samt ta två st Alvedon. Jag hade redan tagit en tidigare, men hon sa att jag kunde ta två till för att få någon effekt. Därefter skulle jag återkomma när det var 3-4 min mellan värkarna. Jag somnade dock och vaknade sen vid 7:15 (tisdag morgon, dagen innan hon kom) av att det rann ut på samma sätt som i söndags och jag var rejält lös i magen. Jag lyckades ändå somna om och vaknade vid 09:45 av att jag hade ont. Jag hade värkar (men inte regelbundna och de försvann från och till)  <3

Underbara maken kom med frukost/fika på sängen där jag satt med mina värkar... ♥

Jag ville få igång det hela jag och Shamoon gick och handlade. Jag kände att jag fick mer ont när vi gick i trapporna och aldrig har man väl varit så glad över smärta ;-) Men i övrigt så var värkarna väldigt glesa. Vi var även bjudna på middag hos ett par som bor i närheten av oss så jag letade fram lite snyggare kläder och sminkade mig. Det var inte lätt att hitta snygga kläder som satt bra, så det fick bli mina svarta gravidjeans med en svart top med utsvängda ärmar i sammet med paljetter på. Under tiden som jag höll på att sminka mig så hade jag lite ont, men jag sa till Shamoon att om bebisen vill ut när vi är hos dem på fika så får vi ta en taxi förbi hemmet först och bara hämta BB-väskan och sen fortsätta med samma taxi in till sjukhuset. Helt plötsligt när jag bara hade mascaran kvar att fixa fick Shamoon ett SMS om att frun (som också var höggravid, men 2 månader bakom mig) kände sig lite förkyld så hon orkade inte ha besök. Jag blev ganska arg för bara några timmar tidigare hade vi fått ett SMS om att de verkligen såg fram emot att träffa oss. Dessutom, vad är en förkylning mot mig som hade värkar?!

Jag sminkade mig färdigt i alla fall och jag och Shamoon funderade på vad vi skulle göra istället. Äta hade vi redan gjort så vi kunde inte gå på restaurang. Vi funderade på att gå på bio eftersom han hade fått ett biokort i julklapp av sin chef, men jag ville gå på en bio i närheten då ifall bebisen skulle vilja ut. Närmast var Heron City så vi kollade vilka filmer som fanns, men det var ingen som vi ville se. Åka till en bio längre bort vågade jag inte. Det slutade med att vi inte gick på bio, utan gick till centrum en gång till och köpte en gunghäst till lillan istället haha :-D Vi hade bara mysigt hemma sen istället, men jag kände att värkarna började bli mer regelbundna på kvällen vid 22-tiden. Dock med 8 minuters mellanrum, vilket irriterade mig. Jag tyckte att de antingen kunde försvinna eller komma med 3-4 minuters mellanrum så man kunde få åka in. Jag gick i alla fall och tvättade bort sminket ifall vi skulle behöva åka in. Ville inte behöva stå och sminka av mig under förlossningen fastän jag hade sminkborttagning i BB-väskan ifall att. Vi la oss sen vid 23:30 och sov, men jag sov bara 2,5 timme innan jag vaknade av kraftiga värkar vid 2-tiden...

Vad som hände får ni se i kommande inlägg "♥ FÖRLOSSNING ♥" :-D

Egna första lägenheten! :D

Jag och Shamoon var tvugna att flytta från hans studentetta den 28 februari i år. Beskedet fick vi precis innan jul förra året och vi sökte desperat efter nytt boende. Dagligen sökte vi på olika hemsidor där vi betalade för att få tillgång till så mycket som möjligt, betalade för en egen annons på blocket, kontaktade vänner/släktingar och annat löst folk man har omkring sig om de kunde ha något tips på boende m.m. Allt utan resultat.

Jag har stått i kö hos SKB sedan maj 1998, alltså sedan jag var 3 år gammal. Jag trodde att det skulle vara lätt som en plätt att få i alla fall en etta någonstans - men jag fick ingenting. Jag sökte på allt - utan resultat! Till slut gav jag och Shamoon upp och vi insåg att vi skulle behöva låna min mormors lägenhet samtidigt som sökandet fick fortsätta.

Den 28 februari när vi gick mot Huge fastigheters kontor för att lämna tillbaka nycklarna fick jag plötsligt ett samtal. Det var en kvinna från SKB som sa att jag hade sökt en lägenhet och de som stod innan mig i kön hade valt att hoppa av och jag stod på tur. Så hon frågade mig om jag ville skriva kontrakt. Jag sa utan tvekan ja! Hon ville att jag skulle komma redan dagen efter, men jag skulle ta blodprover då så vi fick ta det dagen efter det.

Så nu bor jag ute i Hallunda och både jag och Shamoon trivs sååå himla bra här! Tyvärr så är det bara korttidskontrakt för det ska bli stambyte här i september, men ett halvår är i alla fall okej och vi tjänar lite tid på att hitta något nytt permanent (förhoppningsvis) boende.

Utsikten från mitt vardagsrum ☺:

Vinterkräksjukan och höggravid :-((

På måndagen förra veckan (30/1) så mådde jag lite illa på kvällen efter att jag och Shamoon hade ätit. Jag tänkte inte så mycket på det mer än att jag tyckte det kändes lite jobigt. Vi tog ändå lite fika och försökte koppla av, men jag mådde verkligen inte bra. Sen vid 23-tiden gick vi till sängen och började titta på film och det var då kramperna i magen började på riktigt. Det gjorde så sjukt ont! Till slut kunde jag inte koncentrera mig på filmen längre. Jag visste inte heller varför jag hade sådana kramper.

Bara för att vara på den säkra sidan ringde jag in till förlossningen när jag haft kramper i över en halvtimme och berättade vad som hände samt att jag var gravid i v.30. Jag fick svara på ganska många frågor och hon i telefonen tyckte det lät som att jag höll på att bli magsjuk. Det trodde jag inte, men sa inte emot. Jag fick dock komma in på en kontroll om jag kände att jag ville det, men jag sa att jag kunde avvakta lite och se vad som hände. Så fick det bli.

Närmare midnatt så började kramperna avta - men illamåendet stiga. Då förstod jag att det inte var något bebisrelaterat, utan jag som var riktigt sjuk. Jag kände att jag kom närmare och närmare att kräkas, men gjorde allt för att slippa det. Jag ställde mig i fönstret och tog luft samtidigt som jag bad Shamoon att göra ett glas Samarin till mig. Jag mådde verkligen sjukt illa, men tänkte att om jag trots allt skulle behöva spy så kunde jag luta mig fram och spy ut genom fönstret (vi bor på BV och det är buskar utanför).

Jag blev trots allt bara sämre och sämre så jag stängde in mig i toaletten och bara väntade på att spyorna skulle komma. Jag tänkte att det var lika bra att låta det komma så var det klart sen. Automatiskt råkade jag motarbeta det lite i början, men efter att ha suttit framåtlutad över toaletten minst 20-30 min så kom det. Jag spydde två gånger, sköljde munnen och gick ut och satte mig hos Shamoon i sängen. Dock så hade jag fortfarande väldigt ont i magen och tänkte att jag kanske behövde gå på toa också. Jag gjorde det och det bara rann från det hållet också.

Jag kände mig lite bättre efter allt och var glad över att det var gjort. Shamoon sa att det kunde vara bra med te för mig så han gjorde en kopp med grönt te. Jag drack lite, men efter ett tag så började jag må sämre igen. Efter en liten stund var det bara att gå in till toaletten, men denna gång behövde jag inte vänta. Sex gånger spydde jag och det verkligen brände i mellangärdet och jag kände mig helt slut. Det var så jobbigt för jag hade ätit extra mycket till middag för Shamoon hade lagat ris med kyckling i och massa goda kryddor. Så jag hade ju "extra mycket" att spy upp.

Efter de där gångerna jag spytt så kände jag mig säker på att det var lugnt. Nu kunde det ju inte finnas mer i mig när jag tömt mig på innehåll både uppåt och neråt. Så vi släckte och gick och la oss. Jag kände dock att det rann upp lite vätska i halsen, men då jag är gravid och magmunnen är lite slapp nu så tänkte jag inte mer på det mer än att det var äckligt. Efter att ha legat i ca en halvtimme tror jag det var så fick jag rusa upp och in till toaletten och hann precis få upp locket innan det sprutade i munnen tre gånger till.

Jag sköljde munnen och gick tillbaka till sängen. Denna gång bytte jag och Shamoon plats så att jag fick ligga ytterst (annars sover jag intill väggen). Jag tog lite Loka med smak av hallon och blåbär för att få bort den äckliga smaken i munnen och la mig sen. Återigen kände jag hur vätska började komma uppåt och jag satte mig upp. Jag försökte motverka det, men sen gick jag in till toaletten igen. Jag sa till Shamoon att det var lika bra att gå in till toaletten ifall det skulle komma mer - och det var bra gjort av mig. Så fort jag kom in till toaletten så spydde jag tre gånger till. Jag kände att det var den där Lokan som kom upp. Men mer än det var det inte. De två sista gångerna som kroppen försökte kasta upp så kom det inget. Nu var jag verkligen helt tom!

Jag kände mig helt slut och jag var så törstig. Jag hade kunnat druckit en hel hink med vatten, men nu vågade jag inte hälla i mig en droppe ifall jag skulle spy igen. Inte heller vågade jag gå till sängen utan jag satte mig i soffan och tänkte att jag skulle sitta och sova. När jag la mig ner så rann ju bara skiten upp i halsen. Jag satt ett tag, men la mig sen ner, Jag kände att jag började må illa igen, men denna gång orkade jag verkligen inte med att spy utan motverkade det och lyckades somna. Nu var klockan strax efter 05:00 och jag hade totaltt spytt över 20 gånger.

Kl.08:00 ringde Shamoons alarm för att gå till läkaren. Han hade ett snabbt läkarbesök och skulle komma hem sen för han var ledig. Jag är så glad för hans skull att han inte hade jobb eftersom han var vaken genom hela natten med mig. Det var även skönt för mig att slippa vara ensam.

När han gått så gick jag och la mig i sängen och lyckades somna. Han kom hem sen med medicin till mig. På apoteket hade han pratat med en som jobbar där om att jag var gravid och var magsjuk och hade då blivit rekommenderad Reduflux och vätskeersättning. Det förstnämnda hade Shamoon köpt i färdiga portionspåsar bara att hälla i sig. Det finns ju annars i tuggtabletter. Jag drack det och det var fruktansvärt äckligt! Det var med smak av pepparmint, men smakade som att dricka tandkräm eller så som det luktar hos tandläkaren. Bra var det dock för jag kunde dricka vatten sen utan att må illa.

Jag fick kämpa med att äta. Jag hade absolut ingen aptit på 2-3 dagar, men var tvungen att trycka i mig lite då jag var orolig för att bli för svag då bebisen äter av mig. Det tog över en timme att få i sig en banan, helt seriöst. Men som tur är så kände jag mig ganska bra på torsdagen, men först på fredagen kände jag mig helt återställd med ganska normal aptit. Det var riktigt hemskt, men nu är det över! ☺

På tisdagmorgonen efter en hel natt med uppkastning...

SÅ LYCKLIG!!! :D ♥

Det här inlägget kommer att reta upp många eftersom det kommer vara så otroligt positivt, vilket tyvärr många människor inte tål. Många människor gillar att gotta sig i andras problem, men här går det inte :-D

Jag och Shamoon gifte oss den 15 november i år och jag väntar en liten flicka med BF den 11 april 2017 ♥ Allt har gått så snabbt, men efter att ha pluggat så mycket andlighet så har jag lärt mig att allt går som på räls när man följer sin livsplan och gör rätt val. Efter att ha upplevt hur ett förhållande absolut inte ska vara så vet jag att jag inte kunnat hitta en bättre relation än den jag har nu med Shamoon. När jag talade med mediumet Christine Pavlina kallade hon t.o.m. Shamoon för min själsfrände ;) Hon kan faktiskt ha rätt för vår relation är helt fantastisk! Livet är så enkelt med honom. Inga krav och måsten, bara massa omtanke och kärlek. Allt jag saknade i min förra relation har jag fått nu och jag kunde inte vara lyckligare! Samtidigt är jag tacksam för tiden med mitt ex eftersom jag lärde mig otroligt mycket (om hur en relation inte ska vara) under tiden med honom. Han kom som en läxa, medan Shamoon kom som en välsignelse ♥

Angående graviditeten så mår jag väldigt bra och hade turen att inte få något jobbigt illamående - MEN istället så fick jag ganska mycket värk i ländryggen, höfterna och nedre delen av magen. Oftast kommer denna värk när jag gått/stått mycket eller lyft tunga saker. Jag går dock hos en sjukgymnast och får lära mig övningar som stärker mitt bäcken. Om jag har fortsatt ont så kommer han hjälpa mig att prova ut ett foglossningsbälte, men han tyckte det var lite för tidigt än eftersom mina muskler skulle bli så slappa om jag började med det redan.

För övrigt så kan jag säga att första sparkarna kom strax före 3:00 på natten i v.20 (19+3). I skrivande stund är jag i v.24 (23+0). Egentligen skulle jag varit en vecka längre gången, men jag blev backad en hel vecka när jag var på RUL den 9 nov. Bebisen låg och drack fostervatten och smakade på handen. Hon var så söt! ♥ Det var svårt att se vilket kön det var först för hon låg som i skräddare med navelsträngen mellan benen. Barnmorskan frågade mig om jag ville testa att gå på toa för att se om bebisen skulle röra på sig lite då. Jag var tveksam till om det skulle funka, men tänkte att det var värt att prova eftersom jag så gärna ville veta (även om jag var ganska säker på att det var en flicka). När jag kom tillbaka så låg bebisen ungefär likadant, men hade flyttat på benen en aning och då sa barnmorskan att det såg ut som att det var en flicka, även om det inte var 100% säkert. Men för mig blev det 100% säkert.

Min mage är också liten för hon ligger långt bak. Först i förra veckan började de första människorna (på jobbet) som inte visste om graviditeten att fråga om jag väntar barn ;) De blir chockade när jag säger att jag nästan är 6 månader gången redan :-P På lördag den 17 dec går vi in i månad 6 ♥ Nästa besök hos barnmorskan är den 2 jan och då ska hon börja mäta min mage samt sticka mig i fingret (livrädd!) Tills vidare får jag fortsätta med mina järntabletter och bara njuta av livet ☺

P.S. Kan skriva längre inlägg om bröllopet och visa fler bilder sen samt lägga ut mitt långa inlägg om graviditeten som jag börjat skriva på tidigare ;-)

Shamoons födelsedagsfirande! :D

I tosdags var det ju min älsklings födelsedag och som tur var så var han ledig! Jag hade satt alarm kl.8:00 så att jag skulle hinna fixa mig och allt och vara hemma hos honom till 12.00. Men så vaknade jag, stängde av alarmet - och SOMNADE OM!!! Jag var så arg :( Men då var jag hemma hos honom till kl.14:00 istället :)

När jag hade vaknat så snörade jag hans presenter som jag hade slagit in dagen innan. Sen packade jag ner paketen i en röd pappkasse med glitter och hjärtan på och så stod det "Love". Jag klädde mig sen i min svart/brun/vit/gröna shalwar kameez och gjorde mig riktigt pakistansk ;-) Sen packade jag också min väska med smink, ombyte och allt. Det var mycket att bära på! Men vad gör det när man är kär och vill göra hans födelsedag perfekt? :)

När jag kom dit så blev han så lycklig. Han frågade dock varför jag köpt så mycket, men jag tyckte inte att det var så mycket. Han fick ett paket 4-pack små dricksglas, ett set med 3 blå/vita kökshanddukar, ett durkslag, ett paket med bestick, 2 skyltar med texterna "I love you to the moon and back" och "Loved you yesterday, love you still, always have, always will" och så var det små speglar på dem, Låter kanske som tråkigt presenter, men tro mig, han var i behov av allt jag köpte ;-) Han blev riktigt glad.

Jag hade även beställt en kartong med godis och två biobiljetter från hemsidan godisboxen. För att se vilken box han fick utav mig, klicka HÄR! Boxen hade dock inte kommit när jag kom hem till honom, så det var bara att vänta på den. Istället så började vi fixa oss för att gå ut och äta. Vi skulle äta på restaurang Orkidé i Medborgarplatsen. Jag brukade äta där som barn med mamma, moster och några kusiner :-)

När vi hade fixat oss och kom till pendeltåget så upptäckte Shamoon att han glömt sitt SL-kort hemma. Jag satte mig och väntade medan han gick hem själv och hämtade det. Efter en stund kom han tillbaka och så frågade han om jag tyckte att det tog lång stund. Jag sa nej, men tyckte egentligen att det kanske borde gått lite snabbare, men trodde att det var bara jag som var uttråkad av all väntan som gjorde att det kändes länge. Men då visade Shamoon upp två biobiljetter. Han hade fått boxen ;-) Han hade varit så nyfiken när han fick den att han inte kunde hålla sig från att öppna den ;-)

Vi gjorde ett snabbt stopp vid Forex bank för att jag behövde kolla hur mycket pengar jag hade på kortet. Min mobil hade slutat fungera så jag kom inte in på banken då jag behövde mitt bank ID som finns på mobilen. När jag kom dit så sa han bakom disken "Jag tror att du har mycket pengar" hahaha, han skulle bara veta hur pank jag är just nu!

Sen åkte vi vidare till restaurangen. Jag beställde såklart kyckling satay och han tog en biff satay. Båda tog varsin mocktail som heter Watermelon Collins att dricka till. Den bestod av vattenmelon, tranbärsjuice och 7up. Riktigt god!

När vi hade ätit klart så gick vi vidare till SF bio bakom restaurangen, men det gick inte så bra filmer där och Shamoon ville hellre titta på SF Scandinavia i Solna. Det var hans födelsedag så han fick bestämma :-) Vi gick därför till Södra station och innan vi kom ner till pendeltågen var vi tvungna att gå till Pressbyrån för jag blev törstig. Min hjälte köpte såklart något att dricka till mig då ♥

När vi kom till bion så hade vi ingen aning om vad vi ville se. Vi visste inte vad filmerna handlade om och tjejen i kassan var inte mycket till hjälp. Hon rådde oss att kolla på deras hemsida för att se va filmerna handlade om. Vi tog sen första bästa film som lät bra och det var War Dogs, en drama komedi som är baserad på en verklig händelse. Sen bokade hon in oss på plus-stolarna :-D Det var så mysigt ♥ Shamoon satt på min högra sida och jag satt och lutade mig mot honom hela tiden ♥

Filmen hade börjat vid 21:15 och slutade 23:00. När jag och Shamoon sen kom till pendeltåget såg vi att det var 25 min innan vårt tåg skulle gå :-( Men det var bara att vänta snällt. Sen var vi så dumma och hade ställt oss vid ena änden av perrongen - men det var kort tåg så vi fick ju springa som bara den sen när tåget kom haha - och jag hade höga platå klackskor! Men det gick bra ;-)

När vi väl kom hem var vi supertrötta! Shamoon tackade så mycket för dagen och sa att jag var så underbar. Han hade sagt flera gånger att det kändes som att han var en kung som fyllde år, att han aldrig firat sådär mycket (förutom i Pakistan), att jag hade gjort så mycket för honom... Han var jätteglad för allt - det var det som var meningen också :-* ♥

Shamoon fyller år! :D ♥

Idag har min underbara älskling födesedag! :D ♥ Jag ska åka med till honom med några presenter och sen ikväll så ska vi ut och äta. Det kommer bli en trevlig dag :) Får skriva mer om den sen när jag vet exakt vad som hände ;-)

Sista samtalet med Birkan :'( ♥

Först var Birkan 10 min sen. Därefter inledde han med att fråga "what have you been up to?" så jag sa att jag övat lite på att se skyddsänglar omkring människor. Därefter pratade han om att det är bra att prova olika metoder för att inte bli för säker på det man gör så att man slutar utvecklas. Han gav kristallkula som exempel och det har jag faktiskt varit lite intresserad av. Birkan sa att när man provar olika metoder används hjärnan på olika sätt så att fler delar av hjärnan får arbeta. Att testa nya metoder ska man inte se som att man är för dålig och måste bli bättre, då matar man egot. Istället ska man se på det som att man kan bli bättre och bättre på det man gör.

Sen pratade Birkan mycket om det vetenskapen har fått fram angående intuition. Nu börjar bl.a. vetenskapen få fram att människan faktiskt är intuitiv o att vi successivt får tillbaka mer utav det... Birkan pratade mycket om detta så det kändes lite som en lektion i naturvetenskap eller nåt haha...

Sen började Birkan prata om växters liv. Han berättade bl.a. att han hade varit i sin trädgård några dagar tidigare och fixat. Då hade han frågat en sten om han fick flytta den för den var så gammal och hade legat där i många, många år. Han fick svar från stenen att det var okej. Birkan sa att man kan använda det här som hjälp faktiskt. Om man talar med växterna och sånt och ber om lov först och får ett okej så brukar det gå mycket bättre. Skulle man dock få ett "nej" så är det bäst att avstå.

Därefter pratade Birkan om hur jag kan göra om jag har två alternativ som jag står emellan och inte vet vilket alternativ jag ska välja. Då ska jag gå till mitt hjärtchakra och verkligen känna efter utifrån den vad jag ska göra. För att göra det ännu tydligare så kan jag även säga mitt eget namn. T.ex "Ska Nina välja A eller B?" för att genom att säga sitt namn tar man avstånd från sig själv och sitt ego. Då blir valet korrekt gjort.

Birkan frågade mig sen om jag har gjort en hemsida än, men det har jag inte. Han sa att jag ska göra en så snart som möjligt eftersom allt det här andliga är så färskt nu för mig. Tränar man inte på det konstant så är det som med konditionen, den blir sämre. Så det är bara att hålla igång det. Birkan sa att jag inte skulle vänta 1 år, utan bara göra det nu samt att det är bättre att den är lite halvbra och ute på nätet än att jobba på en perfekt som publiceras efter lång tid. Han sa att man ändå kan jobba på den då och då och göra förbättringar. Han sa att han själv gör det med sin hemsida.

Slutligen sa Birkan att om jag vill att han ska titta på min hemsida och ge sin åsikt, tips, idéer m.m. så var det bara för mig att skicka ett mejl. Han sa att jag säkert har vänner och familj som kan hjälpa mig, men om jag ville att ännu en tittar på det så kunde jag mejla honom. Han sa även att han inte kommer försvinna bara för att mentorprogrammet är slut. Han kommer alltid finnas där för sina mentorelever så det var bara att mejla ♥ Det absolut sista han sa var att detta inte är slutet - detta är början! ♥

- Jag är så lycklig som blev en av endast 10 st som fick denna möjlighet denna termin. Birkan har sedan februari hjälpt mig utveckla min medialitet ännu mer, gett mig många bra tips hur man tar detta vidare och varit ett enormt stöd. Han trodde på mig när jag själv tvivlade på mina förmågor. Han fick mig göra saker som jag absolut inte trodde att jag kunde göra. Tack vare det har jag både utvecklats och lärt mig massor!